RB 46

197 tydligt påverkad av 1800-talets snabba ekonomiska utveckling och utvecklingsoptimism: »Og hver Telegraftraad, som spxndes, hver Jernbaneskinne, som nedlargges Landene imellem, hver Traktat omfazlles Mynt eller Vxgt, ethvert Toldtorbund, enhver Udvidelse af Verdenspostforeningen - Alt bidrager til Udjxvningen af de Uligheder i Enkelthederne, som finde Sted, og hvor ikke politiske Sympathier gribe ind eller Magtbud afgjor Sagen, m. a. O. hvor Assimilationen foregaar giennem Sxdvcinen og videnskahelig Bearbeidelse, (kurs. här) vil det vxre de mere udviklede, fmere nuancerede Retssystemer, hvis Forestillingcr saavelsom positive Regler sive md i Naboerne.» 118 Det är den jämförande rättsvetenskapens uppgift att finna de allmänna principer, somligger till grund för de växlande formerna i de olika rättsordningarna, »den afskaller de nationale Eiendommeligheder for at finde den farlles Kjxrne»; annars riskerar man att ta skalet för kärnan och importera rent främmande skott i den egna rätten. Platou betecknar denna del av rättsvetenskapen som en »Universaljurisprudents» eller »Generaljurisprudents», somär någonting helt annat än vad naturrättsfilosoferna drömde om."^ Han konstaterar till slut, att han visserligen främst behandlat privaträtten, men att situationen är liknande pä andra rättsområden. Straffrättsvetenskapen är helt kosmopolitisk och i offentlig rätt och processrätt lär man av varandra. Det sistnämnda av Platous påståenden bekräftas av den finske straffrättslärde Jaakko Forsman (1839-1899), som anser, att man »utan att i hufvudsak frångå de åsikter den historiska skolan förfäktar, med trygghet [kan] påstå, att strafflagen hos de till kulturfolkens krets hörande nationerna måste förete en viss likformighet, beroende pä en viss likhet i dessa folks uppfattning af rätt och orätt». Denna likhet i rättsuppfattningarna »beror själffallet pä den kulturgemensamhet, somexisterar mellan de bildade nationerna».’-' Wrede talar omden romerska rättens med logisk skärpa och konsekvens utvecklade grundsatser, »hvilka genom sin allmänt mänskliga natur hafva en betydelse för alla tider och alla folk».'^^ Han upprepar påståendet om den nationella ius civile, som förvandlats till ius gentium med grundsatser av mer universell beskaffenhet. Det är den romerska rättens »allmänt mänskliga karaktär, vilken givit den en prägel av allmängiltighet» i förening med dess rikedom av rättssatser, som gjort den sä användbar även i nyare tid.'-’ Wrede hänvisar också till den romerska rättens vetenskapliga betydelse. Han förutspår den jämförande rättsvetenskapen en stor framtid, men anser också, att det hos Platon, TiK 1892, s. 324. Platou, TfR 1892, s. 329 t. Se även Strömholm, TfR 1987, s. 25. Platou, TiK 1892, s. 334. Forsman, s. 15. \VVei/e,JFT 1878-79, s. 371. Wrede, Romerska, s. 6. ns 14

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=