196 tionsret, hvis rent nationale Elementer i Virkeligheden er af temmelig underordnet Betydning.» Hagerup betecknar denna uppfattning somden »universalhistoriske Syn paa Emnet»."' Platou är den nordiska rättsvetenskapsman, som mest ivrar för användandet av utländsk, i synnerhet romersk rätt. I en recension från år 1887 anser han, att studiet av romersk rätt i Norge var nödvändigt för att man skulle kunna upprätthålla juristkårens nivå. Frågeställningen gäller inte romersk rätt eller nationell rätt, eftersomman utan romersk rätt skulle vara helt beroende av den närstående danska rätten. Omman avskaffar studierna i romersk rätt »vil Folgen simpelthen v£ere den, at vi i Stedet for en fri uafba^ngig og selvstxndig Udvikling af vor Ret fik en uselvsta;ndig Reception af et beslargtet Folks Retsudvikling»."' Medan Platou i nyss nämnda uppsats tycks betrakta receptionen av åtminstone dansk rätt som mindre önskvärd, framställer han i sin installationsföreläsning några år senare beroendet av utländsk rätt som ett faktumoch en nödvändighet. Lika litet som individerna kan leva tillsammans utan att påverka varandra, lika litet kan nationerna göra det. »Liv er Optagelse udenfra og Assimilation», och upptagandet av främmande rättsstoff sker dagligen i stor skala. Förklaringen till detta ligger däri, att all rätt har en gemensamgrund, och detta beror återigen på, att vår kultur, den allmänna såväl somden juridiska, vilar på en gemensam grundval; kristendomen, den klassiska litteraturen och den romerska rätten."^ Romersk rätt är alltså en av de tre grundpelare, på vilka den gemensamma kulturen vilar, och Platou behandlar den romerska rätten som en allmän rätt. I likhet med Trygger nämner Platou, att den romerska rätten ursprungligen var en nationell rättsordning, men i motsats till sin svenske kollega anser han, att den romerska rätten lösgjort sig från sitt nationella ursprung: »Romernes jus civile var kun for romerske Borgere; men netop i den romerske Ret se vi det bedste Exempel paa, hvorledes den oprindelig rent nationale Ret denationaliseredes og udviklede sig til jus gentium, en for Alle gja^ldende Ret, en kosmopolitisk Ret.»''"* All romersk rätt är dock inte lika användbar; endast genom vetenskapliga undersökningar är det möjligt att få »det rent national-romerske Element udskillet fra det almenmenneskelige»."^ Ännu i sin bok om rättskällorna betecknar Platou den romerska rätten som en »Verdensret».’ Platou behandlar också den moderna rättens fortgående internationalisering. Enligt honom är handelsrätten det rättsområde, där man först finner impulser till den likriktning, som senare sprider sig till den allmänna rätten."^ Platou är TfR 1894, s. 36 f. P/dfo«, NRt 1887, s. 570. Platou,TiK 1892, s. 323 f. Platou,liK 1892, s. 321. "5 Platou,i:iK 1892, s. 325. Platou, s. 9. Platou, TfR 1892, s. 322. Se även Strömholm, TfR 1987, s. 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=