195 tillvaro; ej få rättsprodukter hafva denna omständighet att tacka för, att de icke blefvo af romarne erkända.» svenska rättsvetenskap. 105 Liknande uttalanden är inte ovanliga i tidens 106 Framhävandet av den utländska rättens betydelse i norsk doktrin i slutet av 1800-talet kan ses som en reaktion mot Schweigaards ultranationalistiska metod. I sin bekanta installationsföreläsning betonar Hagerup, att 0rsted i motsats till Schweigaard hade »et for sm tid ganske marrkehgt universelt Syn paa Retsvidenskaben» och att 0rsteds »store Va:rk» endast varit möjligt genom ett flitigt användande av tysk rättsvetenskap. I själva verket visade enligt Hagerup dansk rättsvetenskap fortfarande starka spär av ett inflytande frän tysk. I samma framställning pästär Hagerup vidare, att rättsstoffets grundformer till en viss grad har »universel Gyldighed», varför det är möjligt att tala om rättsvetenskapens universalitet och ett fruktbart samarbete mellan olika länders rättsforskning. Hagerup motiverar detta med »at Retsreglerne i mere fremskredne Kultursamfund paa overmaade vaosentlige Omraader vil tendere mod en vis Overensstemmelse. Beslx*gtede Livsforholde og besla^gtede Behov vil paa mange Omraader af sig selv frembnnge ensartede Retsregler.» Denna gemenskap stärks frän det ögonblick, dä »det gjensidige Studium af hverandres Retsforfatninger vinder Udbredelse blandt Folkene», och samtidigt uppstår ett behov av likartade regler pä grund av »de stigende kommercielle Förbindelser mellem Landene». Denna rörelse gäller såväl lagstiftningen (växel- och sjölagarna) som sedvanerätten, t.ex. »de mange for alle kommercielle Kulturlande fjelles handelsretlige Sxdvaneregler».'°* Å andra sidan talar Hagerup om den romerska rättens »universelle Karakter og dens Evne til at beherske de mest forskjelligartede Livs- og Samfundsforholde». I sin recension av Lassens obligationsrätt har Hagerup vissa inte nämnda förbehäll, dä det gäller Lassens åsikter omden europeiska rättsgemenskapen (»Jeg kan ikke alene fuldt ud underskrive hvert af disse Ord»), men han betonar, »at det er en Livsbetingelse for den nordiske Retsforskning, at den vedligeholder Förbindelsen med den udenlandske og prover den fremmede Retslitteratur med samme Omhu somden nordiske».Hanpåpekar, att de av Lassen äberopade gemensamma rättsprinciperna, såsom Lassen själv framhäver, i verkligheten till en väsentlig del beror pä den bearbetning, som dessa principer fått av de romerska juristerna. »Den möderne Obligationsret er en Kulturfrembringelse, der har sin Rod i det gamle Rom, . . . og dette gjxlder ogsaa den danske Obliga107 109 Tn'ggcr, s. 23 f. Se även SunJell, s. 299. Se Sundell, s. 300 ft. Hagerup, TfR 1888, s. 5 och 7. Hagerup, TfR 1888, s. 47 f. Hagerup, 1888, s. 13. Hagerup,T{K 1894, s. 35. 105 107 108 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=