194 allt mer och mer rörligt vordna lif».'°° Den romerska rättens betydelse betonas särskilt. »Romerska Rättsförfattningen» har enligt författaren »genomträngt Europas hela rättsbildning», och den romerska rättens innehåll är högklassigt: . . detta mästerverk i anseende till distinctionernas finhet och materialiernas rikhaltighet kan i vissa ämnen anses oöfverträffadt såsom exempelvis i jus obligationum.» Författaren talar också på ett mera allmänt plan omrättens två element: det allmänna eller abstrakta och det individuella eller nationella. Nordling, som ju accepterar en naturrätt, talar också om en rättsbildning, som inte inskränks av de särskilda staternas områden. »Så kan genom lifligare förbindelser inom en viss klass af människor i olika länder (kurs. här) en gemensam rättsuppfattning inom den samma utbilda sig och utöfva ett märkligt inflytande på de särskilda ländernas lagstiftning i afseende på denna klass och dess yrke.» Enligt författaren är den svenska sjölagen en frukt »af den allmänna rättsuppfattningen i de europeiska länderna i allmänhet med afseende å sjöfartens behof». Detsamma gäller den svenska växelrätten, och en sådan överensstämmelse finns också inomfolkrätten. I svensk doktrin kan man mot slutet av 1800-talet också finna kritiska tongångar om den romerska rättens betydelse, vilka liknar de av Nehrman på sin tid framförda argumenten. Nordlings övernationella rätt är inte romersk rätt. I sin inträdesföreläsning (1867) konstaterar Nordling, att den romerska rätten saknar den konsekvens och frihet från formalism, som skulle behövas, för att dess bestämmelser skulle kunna gälla som allmängiltiga rättsregler, romersk förmögenhetsrätt duger som förebild, den bildar »blott en länk i den . . . utveckling, i hvilken vi befinna oss på ett mera framskridet stadium». Ett ytterligare exempel på denna inställning är Ernst Tryggers (1857-1943) doktorsavhandling »Om fullmakt såsom civilrättsligt institut» (1884), vars tema predestinerar till ett avståndstagande från romersk rätt, somju är föga utvecklad på detta område. Trygger medger visserligen, att den romerska rätten såsom »en historiskt gifven produkt» alltid skall ha »ett oskattbart värde» för forskningen, men han varnar samtidigt för »att i de romerska rättssatserna se nedlagda de högsta resultat, menskligt sträfvande kan vinna med afseende på rättsbildningen». Han förkastar uttryckligen teorin om den romerska rätten som en europeisk ius gentium. Den romerska rätten är endast ett visst folks rätt och återspeglar endast ett visst folks rättsåskådning, medan de moderna folkens rättsutveckling i många avseenden lämnat den romerska efter sig. Den romerska rätten var ursprungligen en rätt för en stad och inte för ett folk, och den bär spår »af sin ringa uppkomst»: »Månget rättsinstitut har häri grunden till sin » , 103 Inte ens De/Wfw, SvJFT 2 (1851), s. 9 t. Delidén, SvJFT2 (1851), s. 4 och 9 f. “ Nordling, s. 30 f. Nordling, NaumT 1867, s. 706 f. OmNordlings inträdesföreläsning, se Sundcll, s. 298 t. =■' Nordling, NaumT 1867, s. 709.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=