5 Johan Christian Kalls (1795-1858) »Observationes de jure non scripto» (1828), tycks mycket snart ha hamnat i glömska, och en större inverkan på senare litteratur kan inte påvisas.^ Helhetsframställningar av rättskälleläran hittar man i 1800-talets litteratur främst i läroböcker i privaträttens allmänna del, men ocksä i läroböcker i allmän rättslära och i rättsencyklopedier; här nämns endast de viktigaste verken. Danmark var redan pä 1800-talet Nordens ledande nation pä rättsvetenskapens omräde, och rättskälleläran i 0rsteds kommentarer till Norregaards (1804) och Hurtigkarls läroböcker (1822) kom att ha ett inflytande ocksä pä de nordiska grannländernas rättskällelära fram till 1860-talet. I Danmark har förutom0rsted och Bentzon ocksä Johannes Ephraim Larsen (1799—1856, föreläsningar i privaträtt 1838—1839, tryckta 1857), Frederik Christian Bornemann (1810-1861, föreläsningar i allmän rätts- och statslära frän 1840-talet, utgivna 1861), Anton Wilhelm Scheel (1799—1879, Privatrettens almindelige Deel I, 1865), Johan Henrik Deuntzer (1845-1918, Kort Fremstilling af Retssystemets navnlig Privatrettens almindelige Del, Iste afsnit, 1875) och Carl Goos (1835—1917, ForeIzesninger over den almindelige Retslarre I, 1889) behandlat hela rättskälleläran. I framställningar av andra rättsområden har den behandlade disciplinen färgat av sig pä rättskälleläran. Detta gäller Carl Georg Hoicks (1834-1868) »Den danske Statsforfatningsret I» (publicerad postumt 1869), Henning Matzens (1840-1910) »Den danske Statsforfatningsret I» (1888) och även Goos’ första framställning av rättskälleläran i »Indledning til den danske Strafferet» (1875). I svensk litteratur återspeglar rättskälleläran i Ebbe Samuel Brings (17851855) »Grunderna till Swenska Civil-Lagfarenheten» (1817) och ännu i Johan Holmbergsons (1764-1842) »Juridiska skrifter» (utgivna postumt 1845) främst äldre ståndpunkter. Pä 1840-talet utkom dock ocksä första delen av Fredrik Schrevelius’ (1799—1865) »Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande CivilRätt»; avsnitten om rättskälleläran och rättskällorna baserar sig främst pä Savignys och 0rsteds skrifter. Därefter är framställningar av hela rättskälleläran rätt sällsynta i svensk litteratur: Ernst Victor Nordlings (1832-1898) föreläsningar i svensk civilrätt, allmänna delen (1882), den kortfattade framställningen i Carl Björlings (1870-1934) propedeutiska lärobok (1910) och slutligen Carl Axel Reuterskiölds (1870—1944) »Grunddragen av den allmänna rätts- och samhällsläran» (1912). Den första framställningen av rättskälleläran i en norsk lärobok hittar man i Ludvig Maribo Benjamin Auberts (1838-1896) »Den norske Privatrets almindelige Del I» (1877). Förutom Platous monografi kan Francis Hagerups (1853—1921) och Nikolaus Gjelsviks (1866—1938) rättsencyklopedier »Förelagsninger over Retsencyklopxdie» (1906) och »Innleiding i rettsstudiet» (1912) ** Endast Koldcrup-Roseuvmgc (s. 37 not 1) hänvisar till verket. Kall, somsedermera blev birkeretsdomare, förlorade mot Peter Bang vid besättandet av en professur 1830. Dahl nöjer sig med att 1 en not (s. 514 not 11) nämna Kalls huvudverk. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=