193 lära innehållande det gemensamma i alla de hos särskildta folk gällande rättsreglor.» Schrevelius anser alltså, att en jämförande rättsforskning närmast står i ett motsatsförhållande till naturrätten; man har enligt honom märkvärdigt nog tidigare inte försökt sig på en på rättsjämförelse baserad allmän rättslära, utan nöjt sig med mångfaldiga naturrättssystem. Förutomdetta allmänna uttalande omlikheterna mellan olika rättsordningar talar Schrevelius även om den utländska rättens betydelse för svensk rätt. Han betecknar dessa rättsordningar som »medelbara rättskällor» och avser med denna beteckning det som i allmänhet kallas den gällande rättens historiska källor.Bland de utländska rättsordningarna är romersk rätt den viktigaste, eftersom svensk lag innehåller »vida mera, som är hämtadt ur denna källa, än mången nuförtiden inbillar sig»."’'’ Den romerska rätten är inte endast »en ganska vigtig historisk källa till vår Civilrätt», utan dess värde baserar sig också på dess »egen inre förträfflighet». Det är svårt att bli en stor jurist utan kunskaper i romersk rätt, liksom det är svårt att bli en stor bildhuggare utan att ha studerat antikerna. Ett grundligt studium av romersk rätt, också av de delar som inte har någon motsvarighet i svensk rätt, är »ett af de bästa medel till uppöfvande af det juridiska omdömet». Romersk rätt »är föreningsbandet emellan de Europeiska nationers Lagstiftning och jurisprudens», eftersom den haft inflytande på de flesta europeiska nationers lagar.Även danska, norska och tyska lagar är stundommedelbara källor till Sveriges civilrätt. Signaturen »D», tydligen professor Carl Olof Delidén (1800-1854),'^*^ anser i en artikel i Juridiska föreningens tidskrift från år 1851 »rättsbildningens öfvervägande inflytelse på samhällslifvet» vara ett fenomen, som utmärker hans tid. Detta beror på, att kultur och upplvsnmg allmännare bör)at sprida sig momde flesta av Europas nationer: »I stället för vapnens makt ... har den fredliga underhandlingen trädt emellan . . .».'^‘^ Detta optimistiska uttalande på tröskeln till Krimkriget motiverar författaren bl.a. med att man på senare tid lagt ned stor möda på att inhämta kunskaper om främmande rättsordningar. I synnerhet många rättslärda har i detta hänseende varit aktiva; resor i främmande länder, personliga möten och en mängd tidskrifter har »spridt en reda och ett ljus, som för ett halft sekel sedan nästan alldeles saknades». Genom »denna lifliga vexelverkan» har det »uppkommit en communication af åsigter»; författaren talar också om nationernas »genom bildning och inbördes beröring med hvarandra Schrevelius /, s. 3 f. Schrevelius /, s. 21 7. Schrevelius /, s. 218. Schrevelius /, s. 220 f. Schrevelius /, s. 225. Den som en tliti” skribent kiinde Delidén var viee ordförande i Juridiska föreningen vid denna tid; se SvJFT 1 (1850), s. 161. Z0e//(/e«. SvJFT 2 (1851), s. 1 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=