192 I sin inledning till förmögenhetsrätten anser Aagesen främmande förmögenhetsrätt och främmande förmögenhetsrättslitteratur vara hjälpmedel till full förståelse av dansk rätt. Han nämner både romersk och modern rätt. »Ogsaa paa Retsomraadet er Kulturudviklingen i virkeligheden et Fsllesarbejde, i hvilket den hele civiliserede Verden tager Del. Oplysende Exempler i saa Henseende ere den romerske jus gentium, der ikke kan betragtes som specifik romersk, og i nyere Dage Handelsret, Soret og Vexelret. Dette Farllesskab udelukker dog ikke, at der kan finde en noiere Tilslutning Sted mellemna:rmere beslargtede Stammer eller mellemFolk, der staa i omfattande ekonomisk Berering med hinanden.» Aagesen hänvisar till den nära gemenskapen med Norge och Sverige och till det begynnande skandinaviska lagstiftningssamarbetet.^° Å andra sidan är den romerska förmögenhetsrättsliga ius gentium särskilt viktig, eftersom den på många punkter innehåller »en klar Anvendelse af rigtige, til alle Tider gyldige Formueretsprinciper og Grundsartninger».^' I sin berömda framställning av obligationsrättens allmänna del anser Julius Lassen (1847—1923), att dansk rätts »Hovedsxtninger faktisk i stort Omfång falde sammen med almindelig europceisk-amerikansk Ret» (kurs. här). Han fortsätter: »Overhovedet gja^lder det for intet almindeligt Retsomraade saameget som for Obligationsretten, at de ledende Grunds^etninger faktisk ere ficlles i de forskjellige Landes Retsforfatninger.» Därför är det viktigt, att beakta främmande lagstiftningoch litteratur. Dessa utgör inte endast grunden för en kritik av dansk rätt: »Men ligesom en vis Enstemmighed i den europxiske Ret vil afgive en viktig Stötte for de Resultater, somVidenskaben har udledet af vore Loves Grundsxtninger, saaledes maa omvendt de ad denne Vej udfundne Resultater blive noget usikre, naar fremmed Retsliv og Retsvidenskab med de sammef^elles Grunds,etninger som Udgangspunkt er kommet til andre Resultaten.»*^’ Genklangen av Orsteds åsikter är omisskännlig. Dessa uttalanden i dansk litteratur är inga undantag, utan de representerar en allmän nordisk linje. Redan Schrevelius hänvisar till, att liksom olika folks språk kan uppvisa en stor likhet, så finns en likhet också »emellan de Rättsregler, som gälla hos särskilda nationer, i synnerhet omde stå med hvarandra i en närmare beröring eller på ungefär samma grad af cultur»; detta gäller i synnerhet de europeiska folken. Samtidigt propagerar Schrevelius för en jämförande rättsvetenskap. »En jemförelse emellan särskildta folks rätt (comparativ juridik) är i detta och flera andra hänseenden högst lärorik och det vore tilläfventyrs icke omöjligt, att genom sådan jemförelse construera en allmän RättsAagesen, s. 104. Aagesen, s. 105. ’’ Lassen, s. 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=