191 0rsteds åsikter accepteras först i Danmark. Redan Larsen betecknar den övernationella delen av den naturliga rätten uttryckligen somius gentium. »Til de naturlige Retssaztninger, som subsidiairt kunne anvendes i den positive Ret, bor ogsaa henregnes de Retsnormer, der saa almindelig have udviklet sig af Folkenes farlleds Txnkemaade og overeensstemmende Anskuelser og Begreber omdet Rette, at de have erholdt almindelig Gyldighcd hos alle hesLegtede ogpaa samme Culturtrin staaende Nationer (Romernes jus gentium), omendskjondt disse Normer ingenlunde findes at vxre af den Beskaffenhed, at de lade sig hidlede af metaphysiske Retsgrundsxtninger.» Larsen upprepar 0rsteds exempel på naturliga rättsregler, som förekommer i »de christne» och i »alle civiliserede» stater. Scheel nämner lus gentium både i samband med secfvanerätten och med den vetenskapliga rätten. Många sedvanerättsregler är enligt honominte rent nationella, »men fxlleds for besla:gtede, navnligen christelige Folkeslag og kunne siges at henhore til jus gentium i Romerrettens Betydning af dette Udtryk».*^^ Trots att rättsvetenskapen är en nationell rättskälla, finns det många rättssatser, »som, uden at v.rre indskrxnkede til det enkelte Folk, dog vanskeligen lade sig udlede af den egentlige Retsphilosophi, men ere fxlleds for beslxgtede Folk (Romernes jus gentium). Disse have for en stor Deel Udspring af den fxlleds Religion, og saaledes findes hos os flere, der vxsentligen ere byggede paa den christelige Religions Character og Lxrdomme». Även Scheel upprepar 0rsteds exempel på dessa rättsregler.^^ För den naturliga rätten gick det illa i dansk doktrin. Bornemann betraktar ännu denna, dvs. rättsfilosofiska principer, som en subsidiär rättskälla, medan Scheel, Goos och Deuntzer helt förnekar denna rättskällas giltighet.**^ Detta leder dock ingalunda till att ius gentium skulle förlora sin betydelse som argument, såsom ovanstående referat av Scheels åsikter visar. I synnerhet i de arbeten, som behandlar förmögenhetsrätten, hänvisar man gärna till en övernationell rätt. Redan i sitt tal vid universitetets reformationsfest år 1871 betonar Aagesen, att den romerska rättens betydelse helt beror på ius gentium. Omden romerska rättens utveckling stannat vid ius civile, hade man visserligen också haft anledning att beundra de romerska juristernas skarpsinnighet, men den romerska rätten skulle aldrig ha fått den kulturhistoriska betydelse, som den nu har.'" Larsen, s. 73 f. Scheel, s. 156 not 2. Scheel, s. 182 och not 5. **** Bornemann I, s. 54 f.; Scheel, s. 181 och s. 187 ff.; Goos, Straffcret, s. 106; Goos, s. 85 ff.; Deuntzer, s. 1. Bornemann, Retsordenen, s. 19, talade om de civiliserade staternas stadigvarande förbindelser med varandra och om att i synnerhet handelsintressena knöt samman staterna med varandra. Enligt honom var likväl en ömsesidig »Idee-Udvexling» ännu viktigare; han nämner dock inte betydelsen av utländsk rätt i detta sammanhang. Aagesen, UfR 1871, s. 1059.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=