190 moarer talar om en »almeengyldig» rätt, som bör gälla överallt »under den Civilisationsgrad, der hersker i alle nogenlunde udviklede Stater» och sompreciseras med den romerska definitionen på ius gentium: »jus, quod naturalis ratio inter omnes homines constituit».^° I »Haandbog» behandlar 0rsted betydelsen av romersk och annan främmande rätt utan direkta anknytningar till den naturliga rätten. Han påstår, att Kofod Ancher och efter denne många andra rättslärda av »overdreven Patriotisme» skulle ha undervärderat eller helt förnekat den romerska rättens inflytande på dansk rätt; viktigare än detta inflytande är dock den romerska rättens betydelse för studierna i juridik.®' Såsom nämnts anser 0rsted romersk rätt vara viktigare än den traditionella naturrätten, vars företrädare förkastat många romerskrättsliga regler som alldeles onyttiga, medan de i själva verket förtjänar stor uppmärksamhet. 0rsted nämner bl.a. negotiorum gestio, som tidigare figurerar i uppräkningen av den naturliga rättens regler. Detta rättsinstitut gäller enligt 0rsted »formedelst sin indlysende Naturlighed og Overeensstemmelse med det borgerlige Livs Tarv . . . uden Hensyn til, hvorvidt den er bekr^eftet ved udtrykkelig Lov»;®’ ett exempel på, att 0rsted hämtar sin naturliga rätt från en utländsk rättsordning. Även 0rsted är dock för en selektiv reception av romersk rätt. Enligt honom kan man finna många exempel på att de rättslärda »villkaarligen have antaget» romerskrättsliga regler, som »aldeles ikke passer sig i vort Retssystem».®^ Då det gäller andra främmande rättsordningar anser 0rsted, att ett studium av dessa kan vara »gavnligt for Den, der vil erhverve sig en fuldkommen Indsigt i vor gjeldende Ret». Utländsk rätt gör forskaren uppmärksampå nya problem och tvingar honom till att tänka över hittills antagna åsikter, som står i strid med främmande lagar. Åsikten om de främmande lagarnas betydelse vid luckor i den inhemska lagstiftningen kan också tolkas så, att dessa kan betraktas som ett uttryck för den naturliga rätten. De har i dessa fall »en Auctoritet, der, isa:r hvor der findes en mxrkelig Samstemmighed, og hvor Noget har gjeldt gjennem alle Tider og altsaa har staaet Erfaringens Prove, maa va:re af storste Vigtighed». På de områden, där man är i ständig kontakt med främmande, är enligt 0rsted ingenting »mere ov'ereensstemmende med Samqvemmets Tarv, end at vor Lovgivning erkjender samme Ret, som andre Stater».®'’ Tamm, s. 388 ff. Se även 0rsted II, s. 275 och Orstcd, Mit Liv, s. 146. Orstcd I, s. 459 f. 0rsteds påstående är uppenbart överdrivet, om man tänker på Kofod Anchers ställningstaganden till den romerska rättens betydelse; däremot kan Kofod Ancher ha negligerat den romerska rättens faktiska inflytande i sina historiska arbeten; så Tamm (föredrag i Åbo 24.4.1990). Orstcd I, s. 87 och 461. Om Orsteds behandling av rättsinstitutet negotiorum gestio, se Tamm, s. 271 ff. Orstcd I, s. Ab\. Orstcd I, s. 466 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=