4 bog. Bind 1. Retskilderne» (1988) samt svensk doktrin av Aleksander Peczeniks »Rätten och förnuftet» (2. uppl. 1988) och Stig Strömholms »Rätt, rättskällor och rättstillämpning» (3. uppl. 1988). Av Aulis Aarnios omfattande produktion har jag valt att här främst använda läroboken »Laintulkinnan teoria» (Lagtolkningens teori, 1988), som innehåller en omfattande revision av den rättskällelära författaren lade frami »Oikeussäännösten tulkinnasta» (Omtolkning av rättsregler, 1982).^ — Ett arbete, som inte kan anses representera communis opinio, men som dock inte kan förbigås, är Jacob W. F. Sundbergs »Fr. Eddan t. Ekelöf» (1978); boken är upplagd källelärans utveckling. Litteraturen, som får representera dagens doktrin, har ställvis berikats med artiklar, i synnerhet i samband med behandlingen av de olika rättskällorna. Även då det gäller det andra jämförelsematerialet, 1700-talets doktrin, har jag begränsat mig till ett fåtal verk, vilkas auktoritet var obestridd fram till 1800-talet. I Sverige-Finland är David Nehrmans (1695—1769) »Inledning Til Then Swenska lurisprudentiam Civilem» (1729) grundläggande; även Olof Rabenius’ (1730-1772) dissertationsserie »Primae Jurisprudentiae Communis Svecanae Lineae» (1760-1763) innehåller en kortfattad framställning av rättskälleläran. Ett mera problematiskt arbete är Matthias Calonius’ (1738-1817) föreläsningar i civilrätt »Praelectiones in Jurisprudentiam Civilem» (tydligen utarbetade på 1780-talet och hållna sista gången år 1810), därför att manuskriptet trycktes först år 1908; enligt uppgift använde man dock länge i Finland anteckningar, som gjorts av åhörarna på föreläsningarna. I dansk-norsk doktrin finner man de utförligaste framställningarna av 1700-talets rättskällelära i Lauritz Norregaards (1745-1804) »Forelccsninger over den Danske og Norske Private Ret I» (1784) och Frederik Theodor Hurtigkarls (1763-1829) »Den Danske og Norske Private Rets forste Grunde I» (1813); det senare verket kunde tidsmässigt räknas till 1800-talets litteratur, men är till sitt innehåll en typisk lärobok från 1700-talet. Ett inflytelserikt arbete är Peder Kofod Anchers (1710-1788) lilla rättsencyklopedi »Anviisning for en Dansk Jurist» (2. uppl 1777); boken innehåller strödda anmärkningar omrättskällorna. Trots det överflödande rika materialet rörande rättskällor finns det i den litteratur, som utgör det egentliga forskningsobjektet i denna undersökning, endast två monografier sombehandlar rättskälleläran, dansken Viggo Bentzons (1861—1937) »Retskilderne» (1900—1905) och 1929) »Forelxsninger serar sig på redan tidigare i hektograferad form publicerade föreläsningar; av dessa föreläsningar har här använts Bentzons »Noter til Privatrettens almindelige Del» (1898), som i vissa avseenden är ett första försök till en omvärdering av det sena 1800-talets danska rättskällelära. En tredje monografi, dansken ^ Aarnios rättskällelära är tillgänglig för en skandinavisk publik t.ex. i hans arbete »The Rational as Reasonable. A Treatise on Legal Justification.», Dordrecht 1987, s. 77 ff. historisk framställning av rätts- som en norrmannen Oscar Platous (1845over Retskildernes Theorie» (1915). Båda arbetena ba-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=