179 med en rent komparativ inriktning och endast behandla sådana framställningar av det egna rättssystemet, i vilka den främmande rätten har en mera tjänande funktion.'■* Strömholm talar c'lcksa om användandet av utländsk rätt som »ett hjälpmedel för analys av det egna rättssystemet».Strömholm anser för det första, att utländsk rätt kan användas i rent informations- och orienteringssyfte för att belysa den sociala eller teoretiska bakgrunden till ett visst rättsinstitut. Vidare kan utländsk rätt utnyttjas för den historiska förståelsen av de studerade fenomenen eller som en exempelsamling i den positivrättsliga problemdiskussionen. Slutligen kan utländsk rätt med försiktighet utnyttjas somett argument de lege lata eller de legc jerenda}^ Då det gäller urvalet av utländska rättssystem nämner Strömholm, att det inom »t.ex. sådana fält som obligationsrätten, sakrätten, immaterialrätten eller sjörätten, där de på ungefär samma utvecklingsnivå stående ländernas (kurs. här) rättsregler av rent praktiska skäl eller på grund av internationellt samarbete är tämligen likartade», ofta är rationellt att hålla sig till de länder som samlat den största erfarenheten. Wetterstein behandlar utländsk rätts betydelse i finsk domstolspraxis. Han utesluter fall, som hör till den internationella privaträtten, men behandlar främst de fall, cfå finsk och utländsk lag är likartade på grund av en internationell konvention eller ett lagstiftningssamarbete och då man alltså öppet strävar till en unifiering.'^ I andra fall, då likheterna beror på inofficiellt inflytande från ofta främst nordiskt och tyskt håll, har unifieringssyftet inte samma bärkraft. Viss vägledning kan dock erhållas från den utländska rätten, som tjänat som förebild, t.ex. då det gäller den historiska förståelsen av ett visst rättsinstitut. Argumentationen i ett utländskt rättsavgörande kan utgöra en användbar argumentationsbas i ett liknande inhemskt fall, och utländska förarbeten kan innehålla nyttiga empiriska, sociala eller andra utredningar för lagtillämparen.'*^ Wetterstein tar inte ställning till i vilken mån domstolarna öppet kan argumentera med hänvisningar till utländsk rätt. 17 2. 1700-talets doktrin Under den tid, då den naturrättsliga argumentationen var förhärskande, var det alltid möjligt att använda-utländsk rätt under naturrättens täckmantel, och på detta sätt erhålla den nödvändiga motiveringen för en reception av utländsk rätt. Vidare kunde hänvisningar till naturrätten innebära olika, ofta radikala '■* Strömholm, SvJT 1971, s. 231 t. Strömholm, SvJT 1971, s. 259. Strömholm, SvJT 1971, s. 254 tt. Strömholm,Sv]T 1971, s. 260. JFT 1985, s. 34 H. W'c’tterstc’tt/, JI'T 1985, ,s. 41.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=