175 Rättsvetenskapens uppvärdering pa 1800-talet har fått Sundberg att tala om »den stora doktrinen» under den liberala epoken. Sundberg, vars tankar delvis återges av Peczenik (se ovan 3.1.), hänvisar till spridda uttalanden omatt praxis bara skulle vara tillämpad teori, och till doktrinens faktiska betydelse, i svnnerhet då det gällde receptionen av tysk rätt (Wrede, Kallenberg, Thyrén), samt till att man mot 1800-talets slut finner påståenden, som gör doktrinen till en egen rättskälla.Även Hagerup talar om att praxis är använd teori, utan att ens nämna doktrinen i samband med rättskällorna. Dessa uttalanden visar bara, att man betraktade lagskipningen som en verksamhet baserad på en vetenskaplig metod, inte, att man skulle ha krävt att praxis skulle vara bunden av doktrinen. I själva verket betonade man både kravet på ständig prövning av doktrinen och doktrinens bundenhet vid den gällande rätten eller åtminstone dess grundprinciper. Anknytandet av »den stora doktrinen» till den liberala epoken kan också ifrågasättas. 0rsted är den nordiska jurist, vars produktion faktiskt hade det största inflytandet på 1800-talet, och då man sedan kring mitten av 1800-talet för en kort tid upphöjde rättsvetenskapen till en rättskälla, var detta en följd av den konservativa historiska skolans teser. Då doktrinen ånyo blir en rättskälla vid sekelskiftet, beror detta på det öppnare rättskällebegrepp, som accepteras än i dag. Sinidhcrg, s. I8.S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=