173 nar egenskap av rättskälla, därför att rättsordningen skulle vara utan luckor. »Den är ingen rättskälla därför, att dess resultat endast kunna tjäna såsom anvisningar för rättsskipningen. De binda ej, liksomrättssatserna.» Då flere författare betecknar doktrinen som en vägledning (Aubert, Platou, Nordling), en anvisning (Ekström) eller, mera poetiskt, »den hoie Ledestjerne» (Bergh) för rättspraxis, är det inte förvånande, att rättsvetenskapen återfår sin ställning som rättskälla i samband med antagandet av ett friare rättskällebegrepp. Bentzons framställning av rättsvetenskapens betydelse utgår från Scheels begrepp »den sande videnskabelige Lösning», som han finner berättigat i den betydelsen, »at det rette findes af den Retsudover, som med tilstr^ekkeligt Overblik over hele vor Retsudovelse afvejer de stridende relevante Hensyn og bringer den skrevne og den uskrevne Ret til at samvirke harmonisk d.v.s. praktisk». Det är alltså domaren, som »efter eget Skjon» skall finna lösningen, varvid det är naturligt, »at de Personer, som arbejde paa at bringe vor Rets Opfattelser til klart og bevidst Udtryk, faar en vis Autoritet»; detta gäller förutom tidigare praxis också vetenskapliga framställningar.Såsom nämnts (I 2.3.3.) betecknar Bentzon det somen fiktion, när doktrinen påstår sig endast behandla gällande rätt. Ingående rättsvetenskapliga framställningar, som bildar en systematisk helhet, har en stor betydelse för rättstillämpningen, inte minst genom den juridiska utbildningen.Bentzon betonar, att doktrinen endast är vägledande: ». . . Dommeren kan og skal stille sig anderledes overfor Videnskabens Udviklinger om ulovordnet Ret og overfor Lovenes Udsagn.» Även de bästa rättssatser, som utvecklats av rättsvetenskapen, saknar positiv giltighet och tvingande auktoritet. »De ere kun Forslag til Dommeren, begrundede Opfordringer til ham om at udove Ret paa en vis Maade. Derfor tor Dommeren kun folge dem under Kritik, en Kritik, som vor Praxis ogsaa udover i betydeligt Omfång.» Bentzons åsikter omrättsvetenskapens natur ändras dock något med tiden. I »Noter» anser han ännu rättsvetenskapen vara en vägledande rättskälla, ehuru han kritiserar Scheels lära.^°^ I »Retskilderne» betonar Bentzon däremot, att rättsvetenskapen är ett handlande subjekt, som använder rättskällor, men den är inte själv en sådan.Han kan inte acceptera det traditionella argumentet 305 302 Ekström, s. 37 f. Bentzon, Noter, s. 65 f. Beinzon, Noter, s. 67 f.: »De ville da kunne opdrage vordende Retsudovere og give disse en Vejledning senere i Retslivet, som de nödigt bor fravige, og det i stigende Grad, eftersom de ha:vdede Sxtninger og disses reale Begrundelse have va^ret Ixngere og almindeligere anerkjendte i Praxis og i Theori.» Bentzon, Noter, s. 68 f. Bentzon, Noter, s. 55 ff. Bentzon, s. 135: »Hvorledes kan ’Videnskaben’ varre Kilde til Retsregler? Videnskabens Opgave synes )o kun at kunne vxre den at udfinde og fremstille noget bestaaende, ’den objektive 30f> 306
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=