166 sedvanerätt. »Naar derimod Videnskaben begrunder Retssartninger, der hverkcn ligefremere givne ved andre Retskilder eller ievrigt af dem kunne udledes (analogisk Anvendelse), bliver den selv til Retskilde.» Lagstiftningen kan inte vara uttömmande, och alla rättsregler kan inte hittas ens med hjälp av analogi och sedvanerätt. Trots detta måste man hämta en rättsregel ur någon källa, då en tvist dras inför domstol, och det är rättsvetenskapen, somär denna rättskälla. Scheel upprepar, att de vetenskapliga rättsreglerna inte får förväxlas med rättssatser baserade på en analogi, även om det inte existerar någon klar gräns mellan dem.-^° Å andra sidan avser man med den vetenskapliga rätten inte någon allmän rättsfilosofi eller naturrätt, utan den positiva rättsvetenskapen är beroende av de principer, som finns i statens lagstiftning och sedvanerätt, även om de skulle avvika från rättsfilosofins lärosatser. »Retsvidenskaben somRetskilde er saaledes national eller Videnskab om en positiv Ret.» Hur finner då rättsvetenskapen de nya rättsreglerna? Enligt Scheel utletar den sina regler »fra Retsinstitutionernes Va:sen (Forholdenes eller Sägens Natur) i Förbindelse med de enkelte Bestemmelser, somi de ovrige Retskilder muligen maatte gives om en vis Retsgjenstand uden at omfatte denne i dens Heelhed, og de i disse Retskilder indeholdte Grundsartninger.» Man kan ha nytta av rättsfilosofins satser, om dessa inte strider mot lagstiftningens principer. Rättsfilosofin blir således en del av den vetenskapliga rättskällan. Den vetenskapliga rätten skiljer sig enligt Scheel från sedvanerätten både då det gäller uppkomsten och grunden för dess giltighet. Sedvanerätten uppstår och lever i rättsmedvetandet hos folket eller vissa klasser, medan de vetenskapliga rättsreglerna existerar i rättsvetenskapen och hos de rättslärda, som behärskar denna. Grunden för sedvanerättens giltighet är den allmänna rättsövertygelsen, medan »den videnskabelige Ret forbinder alene paa Grund af sine Sxtningers Sandhed», även omsanningens makt kan medföra, att de vetenskapliga rättsreglerna går över i det allmänna rättsmedvetandet och blir sedvanerätt.’^- Det behöver inte bevisas, att den vetenskapliga rättens regler har giltighet, och man har allmänt erkänt, att man måste ty sig till rättsvetenskapens regler, då den skrivna rätten eller sedvanerätten saknar sådana; tidigare hänvisade man dock till naturrätten i stället för till den positiva rättsvetenskapen. Scheel påpekar, att också många domslut enbart bygger på vetenskapliga grunder. Den Scheel, s. 180 f. Se Scheel, s. 515: »De .inalogiske Lovregler faae deres bestemte Indhold fra Lovenes Forskrivter og adskille sig derved fra de videnskabelige Retsregler. Nogen skarp Grjendse derimellem gives dog ikke, da de videnskabelige Retsregler ikke maae af\'ige fra Lovgivningens Grundsxtninger, og man til en analogisk Anvendelse af Lovene henforer ogsaa en Anvendelse af Grundsartninger, som ikke i selve Lovene ere udtalte, men ikkun ved en videnskabelig Virksomlied af dem ere udledte, og ligeledes saadanne Regler, der udvikles af en ufuldstarndig l.ovanalogi, naar ingen fuldst.mdig gives.» Scheel, s. 181 f. Scheel, s. 183. 272
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=