165 3.3. 1800-talets doktrin Läran om rättsvetenskapen som rättskälla är av förhållandevis sent datum. 0rsted, vars skrifter är ett slående bevis på rättsvetenskapens betydelse, nämner inte doktrinen i samband med rättskällorna, och han konstaterar kort, att han inte har något att anmärka på Hurtigkarls begrepp »den doctrinale Fortolkning».'^"* Eftersom rättsvetenskapen upphöjs till rangen av rättskälla först i Puchtas »Gewohnheitsrecht» och Savignys »System», är det Schrevelius, som introducerar denna del av den historiska skolans rättskällelära i Norden. Schrevelius betecknade både teori och praxis somvetenskaplig rätt eller juristrätt (se ovan 2.3.1.). Bland de argument, som talar för juristrättens betydelse, tycks särskilt auktoritetsargumentet gälla rättsvetenskapen. »Graden af dess giltighet beror till en stor del på den större eller mindre Auctoritet, som de theoretiska eller praktiska Juristerna förmått att förskaffa sig, ty Auctoritet gäller öfverhufvud ganska mycket i Rättsvetenskapen.»'^^ Schrevelius hänvisar också till doktrinens faktiska betydelse. »Utmärkta juristers skrifter hafva i alla tider flitigt blifvit rådfrågade af dem, som velat veta hvad Rätt är, och utan tvifvel skall det äfven så förblifva.» I dansk litteratur förekommer frågan om doktrinens ställning som rättskälla först i Kolderup-Rosenvinges encyklopedi. Författaren anser, att doktrinen endast »paa en middelbar Maade» hör till den oskrivna rätten, dvs. i den mån den kan påverka sedvanerätten eller praxis.Inte heller Bornemann nämner rättsvetenskapen bland rättskällorna, men vid behandlandet av rättskällan »Analogie og Lovgivningens Grundsa:tninger» upprepar han den historiska skolans tes, enligt vilken rättsvetenskapen ersatt sedvanerätten »i Lovgivningens periode». Det är naturligt, att »indenfor de rette Grasndser» fylla ut de positiva normerna med rättssatser, som baserar sig på en vetenskaplig användning av den positiva rättens grundprinciper. Av Bornemanns framställning framgår dock, att han betraktar rättsvetenskapen, eller snarare den vetenskapligt utbildade domaren somett handlande subjekt och inte som en rättskälla. Enligt Scheel förstår man med den vetenskapliga rätten »Indbegrebet af de Retssa:tninger, som ere grundede i Retsvidenskaben uden at udledes af andre Retskilder». Alla av rättsvetenskapen förfäktade rättsregler är inte vetenskaplig rätt, eftersomstörsta delen av den rättsvetenskapliga verksamheten går ut på en tolkning och systematisering av och ett utletande av allmänna principer ur det juridiska stoff, som finns att hämta i andra rättskällor, främst lagstiftning och 0rstcd I, s. 300. Schrevelius /, s. 8. Schrevelius /, s. 52 f. Kolderup-Rosenvirige, s. 38 f. Bornemann /, s. 52 f. 268 268 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=