164 Den moderna litteraturens argument och frågeställningar finns delvis redan i den historiska skolans rättskällelära (se ovan !.)• Man har fortfarande inte kunnat komma överens om doktrinens betydelse främst baserar sig på rättsvetenskapsmännens auktoritet eller argumenteringens och resultatens lödighet, »inre sanning». Liksom redan Savigny påpekar man idag, att doktrinen har den största betydelsen för ytligt utbildade underrättsdomare i tidsnöd. Däremot saknar dagens doktrin den historiska skolans försök att metafysiskt legitimera doktrinens ställning som rättskälla. 3.2. 1700-talets doktrin Då man på 1700-talet frågade sig, om olika grupper av juridiskt relevant material hade kraft av lag eller inte, var det självklart, att frågan om rättsvetenskapens ställning inte blev aktuell i detta sammanhang. Föreställningen om en communis opinio doctorum är också helt främmande för de nordiska juristerna under denna tid och nämns inte en enda gång i den här undersökta litteraturen. Rättsvetenskapens betydelse som bakgrundsfaktor är stor i form av naturrätten, som enligt Kofod Ancher ju endast existerade i juristernas hjärnor,'^'^ men detta betyder inte, att rättsvetenskapen kunde betraktas som en rättskälla. Några författare anser, att utländska rättslärdas skrifter har en stor nytta (se nedan IV 2.), men annars tar man trots en utförlig behandling av rättsvetenskapen inte ställning till dess betydelse. Spridda omnämnanden finns endast i samband med lagtolkningsläran; traditionellt indelade man lagens förklarande i autentisk, på bruk och sedvanor och i doktrinen förekommande tolkning, interpretatio authentica, usualis, doctrinalis.-^° Enligt Nehrman går den doktrinella tolkningen, till vilken han även räknar den av domstolen företagna tolkningen, ut på att leta efter lagens rätta mening, och inte efter vad lagstiftaren bort eller kunnat säga; i annat fall överskrider den lagkloke sitt ämbetes gränser på samma sätt somde romerska pretorerna, vilka med sina tolkningar stadgade nya lagar.Enligt Hurtigkarl företas den doktrinella tolkningen alltid av en privatperson. Den kan därför inte vara bindande, med undantag av det fall, att den baserar sig på en korrekt tillämpning av de rätta tolkningsreglerna.’^* Calonius förkastar helt den gängse indelningen, eftersom all tolkning utgår från samma principer. Med avseende å tolkarens person kan man indela tolkningen i autentisk, judiciell och rådgivande, interpretatio authentica, judicialis, consultatoria; Calonius behandlar dock inte den sistnämnda, av rättsvetenskapen företagna tolkningen. KofodAncher, Et Brev, s. 6. Nehrman, s. 71; Rabenius, s. 28; Norregaard, Xatur-Retten, s. 373; Hurtigkarl, s. 44 f. Nehrman, s. 73. Hurtigkarl, s. 45. Calonius, s. 97. Se även Hurtigkarl, s. 44 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=