2 utförligt ordagrant citerat de s.k. traditionella uppfattningarna för att ge läsaren en möjlighet att själv ta ställning. Då det gäller själva rättskälleläran, har jag valt att basera undersökningen på ett mycket vidsträckt rättskällebegrepp: allt sådant, som har ansetts ha relevans i den juridiska argumenteringen, har behandlats i denna undersökning. I detta avseende har den traditionella rättskälleläran betraktats så att säga genom den nutida doktrinens glasögon, eftersom man i dagens litteratur i allmänhet tillämpar ett liberalt rättskällebegrepp. På detta sätt kan man lättare jämföra den traditionella och den moderna rättskälleläran. För att undersöka omdet finns en längre tillbaka gående kontinuitet i rättskälleläran, bör man också beakta den äldre nordiska litteraturen, vars betydelse trots den historiska skolans inflytande på flera punkter är tvdligt märkbar i 1800-talshtteraturen. Uttalandena om rättskällorna i 1800-talets litteratur kommer därför genomgående att jämföras förutom med dagens doktrin också med 1700-talets rättskällelära. Detta arbete utgår från, att man kan tala om en nordisk rättsvetenskap, både då det gäller dagens och 1800-talets doktrin. Det berättigade i denna åsikt framgår också av själva undersökningen; här nöjer jag mig med att hänvisa till det gemensamma arvet från 0rsted till Ross. Detta arbete är däremot inte en egentlig undersökning av receptionen av utländsk (utomnordisk) rätt. En undersökning rörande äldre nordisk doktrin utan ett beaktande av påverkan från i synnerhet tvsk rättsvetenskap skulle dock vara uppenbart bristfällig, varför jag i samband med de olika frågorna redogör också för huvudpunkterna i den tyska doktrinen under motsvarande tid. Bokens underrubrik visar, att jag inte har för avsikt att helt uttömmande undersöka alla till rättskälleläran hörande problem. Arbetet kan i viss mån betecknas som en samling fristående uppsatser baserade på ett gemensamt material. Det kan i första hand verka överraskande, att lagen såsom rättskälla helt lämnats utanför detta arbete. En stor del av framställningarna av denna rättskälla behandlar dock endast nationella stadganden omlagstiftningsproceduren, promulgation osv.,^ vilka saknar intresse i ett nordiskt perspektiv. Dessutom kan en stor del av problematiken rörande lagstiftningen hänföras till lagtolkningsläran, även om det är svårt att dra en gräns mellan rättskälleläran och hermeneutiken, dvs. lagtolkningsreglerna. Såsom Stuer Lauridsen påpekar, är gränsen flytande och uppdelningen egentligen endast pedagogiskt motiverad; enligt honom består rättskälleläran av de regler som bestämmer, vilka juridikens källor är, medan tolkningsläran innehåller reglerna för hur dessa källor bör tolkas och användas."* ■' von Erben (s. 14) talar om »mere teknisk betonede problemer». ■* Stuer Lauridsen, s. 348 f. Denna indelning är inte helt tillfredsställande. Da vissa författare betecknar analogin som en rättskälla, sammanfaller rättskälleläran och tolkningsproblematiken. Genom att utreda analogins användningsområde definierar man ifrågavarande rättskälla, medan man å andra sidan ger regler för lagtolkningen. - Det kan nämnas, att även Helin i det avsnitt i sin doktorsavhandling, som behandlar förändringarna i rättskälleläran (s. 351 ff.), tillämpat en liknande gränsdragning som i detta arbete, eftersom han anser, att inställningen till lagen som rättskälla bäst kan följas genomen analys av förändringarna i de sekundära rättskällornas betydelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=