163 rådande meningen är och även dess innehåll, varför hänvisningar till den rådande meningen ofta baserar sig på en »Fingerspitzengefiihl». Sådana hänvisningar är försök att påverka mottagaren, men inte sakskäl. Rättsvetenskapliga ställningstagandens värde är liksom domstolsavgörandenas värde beroende av argumentens lödighet. Juridikens betydelse ligger enligt Aarnio däri, att den tillför diskussionen intersubjektiv trovärdighet och att den delvis eliminerar möjligheten, att lösningsförslaget enbart baserar sig på tolkarens subjektiva godtycke.De rättsvetenskapliga ställningstagandenas betydelse beror enligt Aarnio på deras »inre sanning»; han tar alltså klart avstånd från smtidigare ståndpunkt, enligt vilken rättsvetenskapen skulle vara en auktoritativ rättskälla. Stuer Lauridsen anser endast lag, prejudikat, sedvanor och sakens natur vara rättskällor, men han behandlar doktrinens betydelse i samband med den sistnämnda rättskällan. Det är enligt författaren oklart, i vilken mån doktrinen är en rättskälla; Ross besvarar frågan nekande och hänvisar till att doktrinen kan stöda domaren men aldrig uppfattas som bindande av denne. Enligt Stuer Lauridsen är hela frågeställningen felaktig: ». . . doktrinen er uundgåeligt vejen til förståelse af retsordenen og reglerne for dens beskrivelse. Det har derfor for saavidt mgen mening at drofte, om doktrinen er en kilde til ret. Den er naturligvis ikke i sig selv ret, men hvilken anden udvej har vi, når et retssystems indhold skal fremstilles, end at beskrive det, og hvor findes disse besknvelser andre steder end forst og fremmest i doktrinen?» Man kan säga, att doktrinens ställning är den, att »den går på tva:rs af retskilderne». Frågan om de av rättsvetenskapen utvecklade allmänna rättsprincipernas ställning är oklar, men inte heller förhållandet mellan teori och rättspraxis har blivit systematiskt undersökt. Att en växelverkan existerar är enligt Stuer Lauridsen självklart, men trivialt. Enligt von Eyben råder det oenighet omfrågan, om man kan beteckna rättsvetenskapen som en rättskälla. Det är dock en definitionsfråga, vilken etikett man sätter på rättsvetenskapen; då man använder von Eybens rättskällebegrepp, kan man utan vidare beteckna rättsvetenskapen som en rättskälla. Litteraturen påverkar dock domarna i mycket varierande grad. Värdet av en enda författares uttalande baserar sig kanske endast på de argument som han letar fram ur de traditionella rättskällorna; hans egen mindre eller större auktoritet kan också ingå i värderingen av hans utlåtande. Däremot har en åsikt, som enhälligt eller av en överväldigande majoritet omfattas i litteraturen, en större vikt.''« Aarnio, s. 237 ff. Aarnio, s. 238; Aarnio, Oikeussäännösten, s. 97. Stuer Lauridsen, s. 375. von Eyhen, s. 160.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=