162 nöd är tvungen att ta ställning till frågor, somhan inte närmare känner till, och han därför nöjer sig med det första ställningstagande han kan hitta i litteraturen, medan man i högsta instans på grund av större insikter och bättre tid inte är lika beroende av doktrinen. Anden^es uttrycker underdomarens tankesätt sålunda:»Når jeg holder meg til det som hevdes i litteraturen, gjor jeg iallfall ikke noe svxrt galt.» En åsikt i litteraturen kan vara inflytelserik på grund av det goda resultatet, den övertygande argumenteringen eller för att författaren lägger framnytt relevant material. Strömholm anser, att doktrinens inflytande är beroende av traditionen i de olika länderna. I synnerhet i tysk praxis redogör man utförligt för olika rättsvetenskapliga teorier. I Sverige innehåller Högsta domstolens domskäl sedan övergången till den s.k. öppna stilen en mängd hänvisningar till rättsvetenskapliga arbeten.Peczenik anser, att doktrinens roll somrättskälla ökar på grund av följande faktorer: 1. Beslutsfattarnas respekt för rationell argumentation; 2. Långsam ändringstakt i lagstiftningen, vilket ger rättsvetenskapen tid att behandla rättskällorna; och 3. Omfattande rättskällor, t.ex. lagar och prejudikat, vilka kräver en rättsvetenskaplig bearbetning. Enligt Peczenik är endast den tredje faktorn för handen i Sverige. Endast Peczenik behandlar historiskt doktrinens betydelse som rättskälla. Under medeltiden var communis opinio doctorum en viktig rättskälla. I svensk rätt var doktrinens ställning mycket stark på 1600-talet, och domstolarna åberopade arbeten av både svenska och utländska författare. Uppkomsten av enväldiga monarkier ledde till ett betonande av lagstiftningen och en minskad betydelse för doktrinen, som dock åter upplevde en uppvärdering på 1800-talet; detta gällde främst den tyska pandektvetenskapen. Även den svenska doktrinens ställning var väl befäst i slutet av 1800-talet, och man ansåg t.o.m., att rättsbildningen genom praxis blott var en tillämpad doktrin. På senare tid har den svenska doktrinens roll åter minskat, bl.a. på grund av uppsalaskolans inflytande. Aarnio konstaterar i läroboken från år 1982 helt kort, att domstolarna enligt finsk tradition inte hänvisar till doktrinen, vilket inte hindrar, att denna kan spela en stor roll i det fördolda.-^'’ I den nyare läroboken analyserar han däremot utförligt betydelsen av communis opinio, eftersom man i »den praktiska tolkningsverksamheten» ofta hänvisar till denna; Aarnio använder dock inte själv uttrycket, utan talar bara om »den rådande meningen». I stort sett ställer sig Aarnio negativ till communis opinio. Det är svårt att utreda, både vilken den Andentes, s. 118 f.; Eckhoff, s. 234; se även Strömholm, s. 455. Strömholm, s. 455. Peczenik, s. 269 f. Peczenik, s. 269 t. Aarnio, Oikeussäännösten, s. 91.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=