156 Det är uppenbart, att Sjögren betraktar rättspraxis som en rättskälla, trots att han inte uttryckligen tar ställning till frågan. Den fria rättsskolans program innehåller en kärna av sanning, eftersom den traditionella doktrinen inte i tillräcklig grad givit erkännande åt domarens rättsutvecklande verksamhet, och där de objektiva rättskällorna har luckor innehåller rättsskipningen relativt självständiga viljeförklaringar från den av staten auktoriserade domaremaktens sida.''"* Praxis kan strida mot eller sakna stöd i lag och innebära en brytning med en sedvanerättslig utveckling. Sjögren hänvisar till sådana Högsta domstolens avgöranden, i vilka »källan till den nya rättssatsen är domstolens beslut och de grunder varå denna vilar».-"’’ Troligen med tanke på Nordlings rättskällelära bestrider Sjögren, att domstolens beslut i ovan nämnda fall skulle basera sig på »det allmänna rättsmedvetandet». Det allmänna rättsmedvetandet är en instinktiv rättskänsla, sominte kan vara avgörande. I stället bör domaren ty sig till sin skolade rättskänsla."'^ Sjögren betonar i synnerhet betydelsen av domarens värdeomdömen, som enligt honom spelar en betydande roll i rättsskipningen.--^ Blott logiska synpunkter är inte tillräckliga, utan de reella krafterna bör vara avgörande i rättsskipningen.^-® Sjögren talar också om »livets regel», »det sammanhang som oberoende av lagstiftningens ingripande föreligger mellan rättsfakta», som en grund för domarens rättsutvecklande verksamhet.--^ Detta begrepp är igen en ny benämning för sakens natur eller reella överväganden. 2.3.2.4. Finland Montgomery använder begreppet »juristrätt» som gemensam beteckning för domstolspraxis och rättsvetenskap, vilka enligt honominte kan betecknas som källor för Finlands privaträtt.Intrycket av ett beroende av tysk doktrin förstärks av att Montgomery nog räknar upp de även i nordisk litteratur vanliga argumenten för ett faktiskt följande av prejudikat, rättvisa, rättssäkerhet, domstolens värdighet, men nämner somenda källa Stobbe.-^' Likaså är Stobbe enda källan till påståendet, att det är domstolarnas uppgift att anpassa lagstiftningens abstrakta bestämmelser till det verkliga livets förvecklingar och i synnerhet till nya behov och nya intressen, för vilka direkt användbara föreskrifter saknas.-^- Montgomery inskärper, att det är domstolens oavvisliga plikt att frångå tidiSjögren^ TfR 1916, s. 326 f. ’■* Sjögren, TfR 1916, s. 343 och 349. Sjögren, TfR 1916, s. 351 och 372. Sjögren, TfR 1916, s. 363. S/ögrew, TfR 1916, s. 372. S/ögren, TfR 1916, s. 368. Montgomery, s. 19. OmMontgomerys inställning till rättspraxis, se även Klami, s. 56 ff. Montgomery, s. 20 f. och s. 21 not 1. Montgomery, s. 20 och s. 20 not 1. 23C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=