155 följs, ökar allteftersom praxis blir stadgad. Ett argument för en bundenhet vid praxis är, att allmänheten bör kunna lita p,!, att likformighet så myeket som möjligt är rådande i rättstillämpningen.221 Reuterskiöld anknyter rättssedvänjan till rättskonstruktionen, medan rättspraxis i inskränkt mening grundar sig på rättstolkning (se ovan II 4.2.3.3.). Han konstaterar dock i fortsättningen, att rättspraxis kan uppstå både genom en tolkning av lag och genom en rättskonstruktion, dvs. ett utfyllande av luckor i lagstiftningen. Det är i båda fallen naturligt, att det resultat, som domstolen kommit fram till, senare utnyttjas och lägges till grund för avgörandet av hkartade fall. Så långt följer Reuterskiöld gängse åsikter i nordisk doktrin, men därefter påstår han, att bundenheten vid praxis är beroende av det sätt, på vilket denna uppstått: ». . . det finnes ... en bestämd skillnad mellan dessa båda fall, och den ligger däri, att rättskonstruktionen genom fortsatt upprepning kan komma att binda domaren, så att denna blir skvldig att, när sedvanerätt kan konstateras, fortfara med dess tillämpning genom förnyad rättskonstruktion, äfven om han skulle ogilla innehållet. Däremot bindes domaren aldrig genom en rättstolkning, huru stadgad denna än må vara, utan har här alltid möjlighet att bryta praxis: rättstolkningen i och för sig kan icke öfvergå i sedvanerätt.» Friheten för dcamaren att frångå tolkningspraxis baseras på en strikt bokstavstolkning av det nämnda stadgandet i RB 1: 7, »där domaren ålägges att döma efter sitt ’bästa förstånd och samvete’, sedan han noga pröfvat ’lagens rätta mening och grund’». Rättspraxis uppstår enligt Reuterskiöld genom prejudikat, »hvilka dock icke 1 denna egenskap kunna utgöra rättskälla i teknisk mening, ehuru de återspegla det konkreta rättslifvet och den däri förverkligade rätten». Endast Högsta domstolens domar och utslag är prejudikat. Högsta domstolens avgöranden inverkar på underdomstolarna och på allmänheten, i den mån de blir kända, eftersom man kan anta, att Högsta domstolen är »särskildt skickad att rätt tolka lagen» och att den kommer att följa sina tidigare avgöranden. Prejudikaten binder dock inte underdomstolarna formellt, utan de behåller sin fria prövningsrätt, då det gäller tolkningen. »Hvad rättskonstruktion angår, blir präjudikatet, om däri ligger en rättskonstruktion, visserligen rättskälla i det särskilda fall, som framkallat H. D:s beslut, men i och för sig binder det lika litet som andra domar och utslag anefra domare.» Såsom nämnts kan dock en på rättskonstruktion grundad praxis övergå i sedvanerätt."’-' 221 Björling, s. 8 t. Reuterskiöld, s. 145. Det kan nämnas, att Reuterskiöld (se t.ex. s. 142 och TfR 1902, s. 151 f. och s. 153 not 1) också använder sig av Biilows »Gesetz und Richteramt» och Bentzons Noter. Reuterskiöld, s. 146.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=