Inledning Detta arbete behandlar den nordiska rättskällelärans utveckling sedan början av 1800-talet. I dagens kursbokslitteratur i allmän rättslära finner man ofta uttalanden, enligt vilka den s.k. traditionella rättskälleläran markant skulle skilja sig från den nutida rättskälleläran. Ett av huvudsyftena med detta arbete är att undersöka, i vdken mån dessa ställningstaganden är befogade. Denna undersökning koncentrerar sig därför på den traditionella rättskälleläran, dvs. den rättskällelära som var allmänt accepterad före den i nuförtiden använda kursböcker framställda. Då det i dagens litteratur råder stor oklarhet om, vad som kan betecknas som traditionell rättskällelära, är det befogat att undersöka alla viktigare framställningar av rättskälleläran i den nordiska juridiska litteraturen på 1800-talet och även i bör)an av detta århundrade, trots att denna litteratur här i allmänhet betecknas som 1800-talets rättsvetenskap. Den undersökta tiden motsvarar i stort sett den period, som börjar med Anders Sandoe 0rsted (1778—1860) och slutar med Alf Ross; i flera arbeten anses just Ross inleda den moderna rättsvetenskapen på rättskällelärans område.' Litteratur utkommen efter det första världskrigets slut har i allmänhet inte beaktats; ett par arbeten tryckta på 1920-talet (Ekström, Ingstad) har dock medtagits, eftersom det är uppenbart, att dessa arbeten skrivits betydligt tidigare. Det bör betonas, att jag i förhållandevis ringa grad beaktar Ross’ och Per Augdahls kring mitten av detta sekel publicerade forskningar rörande rättskälleläran.’ Genom att jämföra dagens doktrin med den traditionella rättskälleläran kan man dock få fram, vad somegentligen blev bestående av dessa forskares försök till en totalrevision av rättskälleläran. Denna undersökning behandlar endast den rättskällelära, som framförts i den juridiska litteraturen. Den av domstolarna faktiskt använda rättskälleläran eller rättskälleläran i lagstiftningen har inte undersökts. Tyngdpunkten vilar på de exphcita uttalandena om rättskällorna, medan jag endast undantagsvis undersöker, vilka rättskällor som man i argumenteringen realiter använde sig av. Eftersom mina tolkningar av den traditionella rättskälleläran i många avseenden skiljer sig från den i dagens litteratur allmänt accepterade, har jag rätt ' Stucr Laiirtdsvn, s. 347; Strörnholm, s. 290; Aaruio, s. 87 not 107. ’ Av Ross' arbeten bör främst nämnas »V'irkelighed og Gyldighed i Retslxren» (1934) och »Om ret og retf.vrdighed» (1953; senare upplagor är oförändrade eftertrvck; se Ross, Ret, s. 5: Forord til 2. oplag); Augdahls framställning har undergått större förändringar, men de i detta arbete citerade uttalandena tmns med redan i den första upplagan »Forelesninger over rettskilder» (1949).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=