152 Platou börjar med att definiera begreppet prejudikat: »Et Pncjudikat kaldes en Dom, hvori en bestemt Retsregel paa en saadan Maade er erkl.rret at gjxlde, at Retten, omder senere bliver Sporgsmaal omAnvendelse af denne Retsregel, ikke finder at staa frit og ubundet somforan et nyt Problem, men hvor den kun af vigtige Grunde finder at burde fravige den i den tidligere Domanvendte Retsregel.»■°^ Vid behandlingen av prejudikaträtten koncentrerar sig Platou på besvarandet av tre frågor: 1. När föreligger ett prejudikat, dvs. vilka delar i en domstols utslag kan anses ha prejudikatverkan? 2. När kan en dom med prejudikategenskaper användas som en sådan? 3. Vid vilka tillfällen bör en äldre dom användas somprejudikat?^°^ Platou påstår, att praktikerna är mera benägna att finna prejudikat i domarna. Detta beror bl.a. på att man inte känner betingelserna för ett prejudikat. Det är också lugnande för en advokat, när han tror, att det finns ett prejudikat, »og for at citere Mefistofeles (med en liten Förändring): ’Wo die Gedanken fehlen, stellt ein Präjudikat zur rechter Zeit sich ein’.» Efter denna återklang av 1700talets varningar mot en okunnighet, som döljs genom ett letande efter prejudikat, besvaras den första frågan utgående från Auberts definition, enligt vilken en rättssats kan anses vara ett prejudikat, när själva domen med nödvändighet framgår av den; det är inte nödvändigt, men inte heller tillräckligt, att den uttalas i premisserna.En rättssats utgör heller inte ett prejudikat, om den uttalats med större allmän giltighet än vad somvarit nödvändigt för avgörande av den föreliggande tvisten; Hoyesterett har ingen kompetens att ställa upp sådana rättsregler, som inte är nödvändiga för att lösa ett konkret fall.‘°* Den andra frågan, när ett prejudikat kan användas, gäller främst Hoyesteretts domar från tiden före år 1863, då domskälen var hemliga. För att en rättssats med prejudikatverkan skall kunna användas, krävs det, att den är känd. Domstolen har inte rätt att döma efter ett hemligt prejudikat. Då det gäller den tredje frågan, utgår Platou från det gamla argumentet för bundenhet: en enhetlig rättsskipning skapar rättssäkerhet. Han anser, att detta argument ofta missbrukats, bl.a. då man försökt införa den engelska prejudikatläran. Argumentet kan åberopas i vissa fall, i andra fall bör det inte åberopas, och det finns en tredje grupp av fall, då det inte kan åberopas. Hela problemställningen gäller dessutom endast prejudikat, som stött på motstånd; om domen anses riktig, uppstår inte frågan. »Omsa:tningslivets» behov är ett viktigt argument för Platou; ett prejudikat Platou, s. 109. Platou, s. 109, 116 och 120. Eckhoff, s. 142, avfärdar Platous åsikter omprejudikatens räckvidd som »meget doktrin.rre». Platou, s. 110 ff. Platou, s. 114. Platou, s. 116 f. Platou, s. 120 f. 209 210
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=