151 »Af al i Norge gjarldende Sa^dvaneret er Retspraxis den vigtigste; og Retsudviklingens vigtigste Organ er Domstolene, og ikke blot Hoiesteret.»Scheel betecknas som en anhängare av den tyska teorin om prejudikatens betydelselöshet. I likhet med Aubert motiverar Platou rättspraxis’ betydelse med lagstiftningens ofrånkomliga brister. Lagen kan endast dra upp konturerna för ett rättsinstitut, medan »det praktiske Liv (’Sägens Natur’)» och domstolarnas tolkning skapar detaljerna och nyanserna. Denna tolkning gör domstolarna till organ för rättsutvecklingen. Domstolarna fyller ut luckor i lagstiftningen och anpassar äldre lagstiftning till tidens rättsövertygelse.'"^*^ Ännu större betydelse har rättspraxis i de frågor, då lag saknas, i vilket fall den bygger på sakens natur. Man kan inte förneka, att domstolarna genom sin tolkningsverksamhet skapar ny rätt, och detta är ännu tydligare, då det gäller de stora delar av den norska rätten, där skriven lag saknas och där teori och praxis under tidernas lopp har byggt upp ett system av faktiskt gällande rätt.''’’^ Då det gäller domstolarnas rättsskapande verksamhet, hänvisar Platou till Kohler och Unger, men även till Aubert. Inte endast domstolarna, utan även advokatkåren deltar i »Udviklingen av Juristretten»; under processen »yder den dygtige Advokat et ikke ringe Bidrag til Forstaaelsen af ’Sägens Natur’, netop fordi han staar midt oppe i Forretningslivet». Platou skiljer mellan (fast) rättspraxis och prejudikaträtt. Han tycks acceptera Scheels uppfattning, att först flera domar åstadkommer sedvanerätt, och han talar också själv omatt en fast praxis lätt övergår i sedvanerätt.Detta betyder dock inte, att prejudikaten skulle sakna betydelse, trots att de inte är absolut bindande; Platou kan också hänvisa till ett par nyare Hoyesterettsdomar, i vilka domstolen uttryckligen frångått sin tidigare omfattade åsikt.Även om Platou betecknar frågan om ett prejudikats verkan som ett »Bisporgsmaal», som inte får undantränga den långt viktigare frågan omdomstolarnas betydelse som faktorer i rättsutvecklingen,ägnar han största delen av framställningen av rättspraxis åt prejudikatens innehåll och verkan; i själva verket är en framställning av detta slag ett undantag i tidens litteratur. 201 Platou, s. 98. Platou, s. 104. Platou, s. 99 f.: »Saniiheden cr, at denne Fortolkning virker som de romerske Juristers iritcrprctatio; det ligger i Sägens Natur, at den maa saa gjorc, den ikke blot erkjender den givne Lovs indhold, den er retsdannende; idet den udfylder de Huller, Loven har sat aabne til Komplettering ved Lovfortolkning, virker den, man kan sige ubevidst, i sin Tids Aand, Ixgger sin Tids Retstorcstillmgcr ind i dens Bud, udfvldcr Loven overensstemmende med Tidens Rctsfolelse, for hvilken den netop er et Organ.» Platou, s. 101. Platou, s. 103 och s. 104 not 34. Platou, s. 103. Platou, S.9S, 120 och 132. Platou, s. 106 ff . Platou, s. 104. 196 198 199 :oc
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=