139 egen del hyste hvilka tvifvelsmål som helst om riktigheten af den lagtolkning, som desamma innehålla».''"* Intressant är, att Lagus förfäktar en ovillkorlig bundenhet även av den andra klassens prejudikat. Klasserna finns visserligen redan hos Tengwall, men Lagus’ tillägg »framför allt» tyder pä, att det enligt honom skulle existera även sädana ovillkorligen bindande prejudikat, som inte publicerats i de officiella samlingarna. Den tred)e klassens prejudikat »skulle slutligen utgöras af sädane afgöranden, som endast röra enskilta mäl med egendomliga omständigheter, eller rättare de enskilta målens egendomliga omständigheter^^ (kurs. här). Det sistnämnda tilllägget förklaras av, att det enligt Lagus endast är »dessa momenter i domsluten, som afses i de författningar, hvilka förkasta prejudikater säsom ’grund till beslut’».'^^ Detta skulle betyda, att Lagus’ tredje klass endast skulle innehålla det, som allmänt mte ansetts vara prejudikat. Lagus behandlar dock rättsfallen i denna klass som en helhet, där det gäller att skilja ut det, somhar betydelse vid senare liknande avgöranden; i bakgrunden finns möjligen tanken pä indelningen i ratio decidendi och obiter dictum. Lagus’ framställning av den tredje klassens prejudikat var tämligen dunkel, men i det genmäle, som föranleddes av flera negativa recensioner, samlade han sig till en koncentrerad framställning av dessa prejudikats betydelse; »Klart och bestämdt skulle vi tro oss hafva uttalat den åsigt, att domaren bör noga obsers’era ’de särskilta omständigheter, ur hvilka de särskilta rättsärenderna uppvuxit,’ samt akta sig för ’allt läst- och mall-väsende, som går ut på att i samma degel stöpa domarne i de mål, som hafva endast en vttre, skenbar, likhet med hvarandra,’ eller med andra ord, att domaren vid lagskipningen för ingen del må följa de prejudikater, eller rättare de momenter uti prejudikaterna, som bära tillfällighetens prägel. Men derjemte hafva vi å andra sidan yrkat, att domaren bör, efter noggrann pröfning af lagens mening och grund, så mycket han med gott samvete det kan, vid sin lagtillämpning afse de prejudikater, de momenter i prejudikaterna, som klarligen stöda sig på och uttala en af praxis allmänt vedertagen och af öfverrätterne godkänd princip, isynnerhet omhögsta domstolen uppställt densamma, såsom norm, samt såtillvida lyssna . . . till ’det allmänna rättsmedvetandets ur prejudikatet ljudande stämma’.»''^’ Detta försök att klarlägga, när och i vilken mån den tredje klassens prejudikat kan användas, jävar dock inte påståendet i själva uppsatsen, att tillämpningen beror pä domarens kritiska förstånd. »Förgäfves skall man härutinnan söka uppställa några bestämda reglor för lagskiparen; ty härvidlag, om någonsin, gäller den ädle Svenske lagstiftarens, på olika ställen uttalade maxim: 'pröfve domaren'.» I genmälet betonar Lagus den i artikeln i förbigående framförda åsikten, att LagnSy 'I’tterlig.irc, s. 76. Lagus, s. 13. Lagus, å tterligare, s. 76 f. Lagus, s. 19. 1.36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=