126 instans öppet och medvetet avvikit från Hoyesteretts prejudikat.På grund av prejudikatens stora betydelse behandlas prejudikatens räckvidd och skillnaden mellan prejudikat och andra domstolsavgöranden utförligt.Förutomde vanliga argumenten för bundenheten vid prejudikat nämner Eckhoff även det praktiska argumentet mot en bundenhet: man kan inte kräva, att domstolarna skall vara bundna av avgöranden, som de med tiden kommit att uppfatta som felaktiga t.ex. på grund av ändrade samhällsförhållanden.^^ De norska verkens avsnitt om rättspraxis stöder, trots den omfattande framställningen, Eckhoffs påstående, enligt vilket rättspraxis i grannländerna har en liknande rättskällemässig betydelse som i Norge,varför ett längre referat här inte är nödvändigt. Utförligheten i de moderna läroböckerna, då det gäller rättspraxis’ betydelse såsom rättskälla, korrelerar i stort sett med utförligheterna i de högsta instansernas domskäl i de olika länderna. Peczenik uppger, att domskälen i Finland och Danmark motsvarar den skenbara motivering, som användes i Sverige före 1950-talet.Man har tidigast i Norge och under de senaste årtiondena även i Sverige gått över till en metod med en utförlig argumentering i domskälen. Detta tyder på att rättspraxis’ betydelse såsom rättskälla också tidigare kan ha varit beroende av tillgängligheten av och utförligheten i den högsta instansens domar och domskäl. 2.2. 1700-talets doktrin I nutida litteratur hänvisar man gärna till överhetens negativa inställning till prejudikat under 1600- och 1700-talen. I Sverige konstaterades det i ett kungligt brev till Göta hovrätt på 1680-talet, att man inte fick döma efter prejudikat, som inte publicerats såsom »universella», och i ett kungligt brev från år 1790 inskärptes det, att »prejudicater ej fingo antagas såsom grund till beslut».^' I Danmark sades det år 1672, att »Pra:judicatumgor ingen Lov», och åren 16831771 var advokaterna förbjudna att hänvisa till prejudikat i Hojesteret.^-’ Då denna inställning motsvaras av en allmäneuropeisk tradition från Corpus luris Civilis till Preussens Allgemeines Landrecht från år 1794, kan man vänta sig en negativ inställning till rättspraxis även i 1700-talets nordiska doktrin. Nehrman är i »lurisprudentia civilis» inte helt negativt inställd till prejudikat, Eckhoff, s. 138. Andcn,es, s. 108 ff.; Eckhoff, s. 141 ft. Eckhoff, s. 155 f. Se även Andena^s, s. 109. Eckhoff, s. 141. Även Eckhoff (s. 135) nämner, att domskälen i Danmark är »langt knappere og mindre opplysende» än i Norge. Eleinonkoski, LM 1943, s. 344. Peczenik, s. 256; Stuer Lauridsen, s. 362. Se även Sundberg, s. 105 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=