123 ser, att denna metod redan länge praktiserats i Norge. Peczenik nämner vidare, att metoden med en skenbar motivering fortfarande i en viss utsträckning tilllämpas i Danmark och Finland. Både Peczenik och Strömholm utgår från att prejudikaten inte är rättsligt bindande på samma sätt som lagtexten enligt svensk rätt. Även då det gäller sakskälen (Peczenik) eller de praktiska och teoretiska skälen (Strömholm) för och emot ett följande av prejudikat, är de båda författarna av samma åsikt. Kravet på en enhetlig rättsskipning, vilken ökar rättssäkerheten, talar för ett nyttjande av prejudikat. Vidare kan man anse, att Högsta domstolen har större möjligheter att överblicka domens samhälleliga verkningar och att det av arbetsekonomiska skäl inte är påkallat att ånyo utföra detta arbete. Omen domstrider mot den högsta instansens tidigare avgörande, leder detta med stor sannolikhet till att domen överklagas och processen förlängs. Skälen rnot ett följande av prejudikat är närmast teoretiska cich konstitutionella: genom en prejudikatbundenhet berövas lagstiftaren en del av makten, vilket kan anses strida mot den klassiska maktfördelningsläran, och en ökad domarmakt kan också uppfattas sommindre demokratisk.^' Peczenik konstaterar, att de rättskällor, som skall beaktas (t.ex. lagen), i princip har företräde framför dem, som bör beaktas (t.ex. prejudikat), och att det krävs starka skäl för att motivera avsteg från denna prioritetsordning.'’’ Även Strömholm nämner, att det existerar prioritetsregler men att dessa regler varken är fullständiga eller klara. Omett prejudikat står i strid med norminnehållet i lagbestämmelser, kan man tänka sig två olika fall. Omprejudikatet kan betecknas somklart felaktigt, vilket endast torde inträffa i undantagsfall, är det klart att lagen, rätt uttolkad, bör ha företräde. Omdäremot den senare rättstilllämparen ogillar den lagtolkningsmetod, som använts i prejudikatet, utan att kunna beteckna resultatet som direkt inkorrekt, har svensk doktrin inte någon konfliktregel. Enligt Strömholm kan man dock knappast tänka sig, att en underrättsdomare skulle förkasta ett utförligt motiverat prejudikat från Högsta cfomstolen i detta fall. Då Högsta domstolens prejudikat står i strid med uttalanden i lagens förarbeten kan man heller inte uppställa någon generell regel. Enligt Äarnio är prejudikaten inte juridiskt bindande enligt finsk rätt. Underrätterna är inte vid tjänsteansvar tvungna att följa högre instansers avgöranden (vertikal bundenhet), och en domstol är inte heller bunden vid sina egna tidigare avgöranden (horisontell bundenhet). Däremot kan man tala om en faktisk bundenhet både på ett horisontellt och ett vertikalt plan. Högsta domstolens avgöranden har fått allt större tyngd som prejudikat allt eftersom möjligheterna Peczenik, s. 250 t.; Strömholm, s. 335 tf. Peczenik, s. 254 f.; Strömholm, s. 340 ff. Peczenik, s. 306 f. Strömholm, s. 342 tf.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=