122 prejudikat och andra domstolsavgöranden, medan Strömholm tycks betrakta rättspraxis och prejudikat som synonymer. Peczenik behandlar därför ingående frågan, när ett prejudikat bör följas. Strömholm har däremot en framställning av förhållandet mellan rättspraxis och lagtexten samt lagarnas förarbeten. Peczenik anser, att prejudikat bör beaktas i den juridiska argumentationen, medan domar, domstolsbeslut och olika myndigheters beslut, vilka ej utgör prejudikat, samt prejudikat, som inte direkt berör den tolkade lagtexten, men ger besked om värderingar på angränsande rättsområden,/tir beaktas. Ett prejudikat »är ett avgörande i ett konkret fall, som blir ett mönster för framtida avgöranden». Det är därför viktigt att fastställa, i vilka situationer ett domstolsavgörande kan betraktas som ett prejudikat. Efter de tre »rättskällenormerna», som behandlar det material, som skall, bör och får beaktas, ställer Peczenik upp en fjärde rättskällenorm, som innehåller det väsentliga i prejudikatläran: »De högsta domstolsinstansernas avgöranden, såsom högsta domstolens, regeringsrättens, arbetsdomstolens, bostadsdomstolens, marknadsdomstolens och försäkringsöverdomstolens, bör beaktas vid den juridiska argumentationen i väsentligt liknande fall, såväl i rättspraxis som inom rättsvetenskapen. Sädana domstolars avgöranden som hovrätternas, kammarrätternas, försäkringsrätternas, m.fl. får beaktas vid all slags juridisk argumentation i väsentligt liknande fall. Dessutom bör ett sådant avgörande beaktas i framtida, väsentligt liknande mäl inför den domstol som fällt avgörandet, liksominomrättsvetenskapen, och mähända även inför lägre och regionalt sidoställda instanser inom samma kompetensområde. Det är emellertid inte lätt att avgöra hur stor auktoritet det bör tillmätas.» Peczenik frågar sig nu, hur det är möjligt, att en rättsordning, somgrundar sig på en ständig kopiering av gamla avgöranden, ändå kan ändras, och han besvarar frågan med påpekandet, att ett prejudikat bör följas i ett senare avgörande endast om detta avser ett likartat fall, och att intet fall är helt likt ett annat. Prejudikatet bör följas endast i de senare fall som väsentligen liknar prejudikatsfallet. De väsentliga egenskaperna hos prejudikatsfallet utgör enligt anglosachsisk prejudikatlära dess ratio decidendi; Peczeniks analys av vad som bör anses vara ratio decidendi kan förbigås här.'*'^ Både Peczenik och Strömholm betonar, att prejudikatens användbarhet är beroende av domskälens kvalitet, och de beskriver utvecklingen i svensk rättspraxis. Domskälen präglades i slutet av 1800-talet av syllogismer (Strömholm) eller en enkel subsumtionsmetod (Peczenik), då man i enlighet med lagpositivismens ideologi strävade efter ett beslut, som var en logisk följd av en generell rättsregel. Därefter tillämpade man fram till 1950-talet en metod, som betecknas som formell (Strömholm) eller som en skenbar motivering (Peczenik). Först under de senaste årtiondena har man övergått till en öppen argumentering, som baserar sig på alla adekvata normer, fakta och värderingar; båda författarna anPeczenik, s. 248. Peczenik, s. 249 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=