121 talet, lämnas åsido. Redan tidigare redogjordes i stora drag för rättspraxis’ betydelse som rättskälla eller s.k. hjälpmedel i den såsom traditionell betecknade rättskälleläran (se ovan I 2.2.1.-2.); här undersöks de närmare motiveringarna för domstolsavgörandenas betydelse och förutsättningarna för att en dom bör följas i senare avgöranden. Såsom vanligt börjar framställningen med en kort genomgång av nutida nordisk doktrin. 2.1. Nutida doktrin Medan sedvanerätten för en rätt tynande tillvaro i modern doktrin, framgår det av nästan alla här använda läroböcker (Andenxs, Eckhoff, von Eyben, Peczenik, Strömholm, Aarnio), att rättspraxis’ betydelse ökat. Eckhoff betecknar rättspraxis som den näst viktigaste rättskällan, Stuer Lauridsen prejudikat t.o.m. som den viktigaste rättskällan i viss mening, och von Eyben anser klara hojesteretsprejudikat ha samma rang som klara lagregler."*-^ Ett tecken på prejudikatlärans förment moderna ursprung är också, att med undantag av vissa författares spridda hänvisningar till äldre tiders prejudikatfientliga lagstiftning, endast Eckhoff i korthet redogör för den traditionella rättskällelärans syn på rättspraxis och i synnerhet på frågan omdomarnas rättsskapande verksamhet.'*^’ Strömholmförsöker dock närmare förklara, varför rättspraxis’ betydelse ökat så kraftigt. Strömholm börjar med konstaterandet, att det kanske överhuvudtaget är omöjligt att finna de djupare skälen för att rättspraxis’ betydelse och bundenheten vid prejudikat ökat. Han hänvisar för det första till att prejudikaten genom en allt allmännare publicering av den högsta instansens avgöranden blivit lättare tillgängliga. För det andra har det anglo-amerikanska inflytandet blivit större på bekostnad av främst tyska influenser, men även i kontinental rättsutveckling har en ökad benägenhet att erkänna prejudikatens betydelse varit märkbar sedan andra världskriget. Strömholmanser vidare, att »de lagstiftande instansernas dokumenterade praktiska oförmåga att kontinuerligt möta nya samhälleliga behov genom lagstiftning» tvingat domstolarna till rättsskapande initiativ. Slutligen påstår han, att det nuförtiden råder en större benägenhet att överklaga avgöranden i första instans, vilket kan ha gjort underinstanserna mera uppmärksamma på högre domstolars avgöranden."*^ Strömholms förklaring rör sig alltså på en rätt allmän nivå. Peczeniks och Strömholms framställningar av rättspraxis uppvisar flera gemensamma drag. Den mest betydande skillnaden består i att Peczenik skiljer mellan Andcttjjs, s. 105 t.; Eckhoff, s. 164 och 18C; Peczenik, s. 256; Strömholm, s. 333; Aarnio, 230 tt.; Stuer Lauridsen, s. 361; von E\hen, s. 15 ocli 67 f. ■*'’ Eckhoff, s. 1791. Strömholm, s. 333.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=