120 samhet endast har betydelse för det föreliggande fallet. Denna åsikt tycks snarast förneka betydelsen av en bundenhet vid prejudikat. — Av Biilows anhängare kan nämnas t.ex. Ferdinand Regelsberger, som dock använde begreppet »Juristenrecht» och betonade snarare rättsvetenskapens än praxis’ betydelse somrättskälla. För den andra delen av juristrätten såsom rättskälla, rättsvetenskapen, gick det dock i allmänhet ännu sämre i det sena 1800-talets tyska doktrin. Savignys och Puchtas försök att bevara rättsvetenskapens självständighet efter förkastandet av den naturrättsliga argumentationen fortsätter visserligen i den konstruktiva riktningens systematiserande och räknande med begrepp, men man är inte längre beredd att kalla rättsvetenskapen en rättskälla. Man begagnar sig nu av de argument, som redan den historiska skolans grundare fört fram. Stobbe anser, att de av rättsvetenskapen uppställda satserna inte är en rättskälla i ordets egentliga betydelse, eftersom de redan tidigare existerar i den positiva rätten och endast bringas i dagen av rättsvetenskapen. De är nya endast såtillvida, att de inte tidigare uttalats. Lika litet somupptäckaren av en fysikalisk lag själv gör lagen, lika litet skapar rättsvetenskapsmannen ny rätt. Rättsvetenskapens satser får inte heller räknas som en tredje rättskälla, eftersom de för domaren inte på samma sätt är bindande som lagstiftningen och sedvanerätten. Med skärpa vänder sig Stobbe i synnerhet mot läran omcommunis opinio som en rättskälla. Även Windscheid för fram liknande tankegångar.'*' De båda författarna betonar dock, att rättsvetenskapens satser genom ett upprepat tillämpande så småningom kan bli sedvanerätt.'*’ Biilownämner visserligen, att godkännandet av en domarrätt också leder till en uppvärdering av rättsvetenskapen, men han går inte närmare in på rättsvetenskapens betydelse som rättskälla.Regelsberger däremot anser rättsvetenskapen vara en rättskälla, men tillägger, att den endast producerar »Rechtssätze minderen Grads», vars giltighet är beroende av deras vetenskapliga sanning.■*■* 2. Rättspraxis I detta avsnitt behandlas raYtspraxis, alltså prejudikat och domstolarnas andra avgöranden, medan den statsrättsliga och administrativa praxis, som ibland förekommer i främst danska och norska uppräkningar av rättskällor på 1800Regelsberger, s. 87 not 9. ■*“ Stobbe, s. 191 f. ■" Windscheid, § 16 not 8. Stobbe, s. 193; Windscheid, § 16 not 8. Bulon', s. 13 ff. Regelsberger, s. 88.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=