114 nunmehr ein zwiefaches Leben; seincn Grundziigen nach lebt es fort im gemeinsamen Bewufitseyn des Volks, die genauere Ausbildung und Anwendung ist der besondere Beruf des Juristenstandes.»'* Juristernas verksamhet visar sig i teoretisk form såsom juridisk litteratur och undervisning och i praktisk formsåsom domstolarnas avgöranden. Domstolarna skiljer sig från de gamla folkdomstolarna genom att åtminstone överdomstolarna numera består av kollegier, vars medlemmar har juridisk utbildning.’’ Savigny talar vidare omjuristkårens rättsbildande verksamhet i materiell och formell betydelse. Vid den materiella verksamheten representerar juristerna folket och dess rättsövertygelse. Den formella verksamheten består i ett vetenskapligt bearbetande av den gällande rätten. Juristen ger det befintliga stoffet en vetenskaplig form, som i sin tur verkar tillbaka på stoffet, och i detta avseende sker en fortgående utveckling av rätten genom rättsvetenskapen.^ Savigny är medveten omatt denna lära ger juristerna en betydande makt; han hänvisar till, att juristerna inte bildar ett slutet stånd och att var och en i princip kan bli jurist.’ Savignys juristrätt består egentligen av tre olika former: en juristernas sedvanerätt, då juristerna representerar hela folket, och en vetenskaplig rätt, som kommer till uttryck dels i lärda domares avgöranden och dels i den juridiska litteraturen och undervisningen. Då Savigny senare behandlar den vetenskapliga rättens betydelse som rättskälla, indelar han återigen juristernas arbete i en teoretisk och en praktisk verksamhet. Gränsdragningen går dock inte denna gång mellan rättsvetenskap och rättspraxis. Med teoretisk forskning förstår Savigny nu sådana rent vetenskapliga arbeten som uteslutande förklarar eller systematiserar den romerska rättens källmaterial, medan den praktiska verksamheten går ut på att tillämpa den romerska rätten på »det levande rättstillståndet» (der lebendige Rechtszustand) och anpassa den efter nyare tiders behov.^ Det är likgiltigt vad som är orsaken till denna praktiska forskning, och resultaten kan publiceras i vetenskapliga skrifter (både dogmatiska arbeten och samlingar av responsa m.m.) eller i lärda och framför allt kollegiala domstolars avgöranden.^ Savigny konstaterar, att teoretiska arbeten inte skapar ny rätt och därför inte är en rättskälla, men att de på grund av sin stora auktoritet ändå har en rättskälleliknande natur; i denna relativa bemärkelse kan ett teoretiskt arbete anses som en rättskälla.Den praktiska verksamheten (både vetenskapliga arbeten och domstolsavgöranden) är ett organ för sedvanerätten, men samtidigt en del Savigny /, s. 45. ’ Savigny /, s. 46. Savigny /, s. 46 f. Savigny /, s. 48 f. ** Savigny /, s. 87 och 90. Savigny 1, s. 90 f. Savigny /, s. 88 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=