III. Juristrätten 1. Den historiska skolan Rubriken till detta kapitel »Juristrätten historiska skolans rättskällelära. I föregående kapitel behandlades utgångspunkten i denna lära: all rätt var ursprungligen sedvanerätt, som uppstått genom folkets rättsövertygelse. Inte ens den historiska skolans anhängare kunde dock blunda för det faktum, att sedvanerättens betydelse hade minskat med tiden. I själva verket behövde de sedvanerätten närmast för att legitimera sin egen verksamhet: juristernas uppgift och rätt att såsomden allmänna rättsövertygelsens representanter skapa nya rättsregler med krav på giltighet. Även då det gäller juristrätten som rättskälla är den historiska skolans doktrin föga enhetlig, och t.o.m. själva begreppet kommer på grund av sin mångtydighet i stort sett ur bruk under senare delen av 1800-talet.' Ett omtyckt synonym är »wissenschaftliches Recht», som dock lätt kunde förväxlas med enbart rättsvetenskapen som rättskälla. Begreppet juristrätt bygger dock på tanken, att juristerna genom sin verksamhet kan utveckla rätten på två olika sätt, genom att tillämpa rättsregler på konkreta fall (praxis) och genom att allmänt bilda rättsregler utan konkreta ändamål (rättsvetenskap).’ Denna grundtanke förekommer också i nordisk doktrin och medför bl.a., att även rättsvetenskapen betecknas som en del av sedvanerätten eller som en självständig rättskälla (se ovan I 2.2.1.). begriplig endast i ljuset av den » ar I »System» föredrar Savigny begreppet »wissenschaftliches Recht», även om han nämner termen »Juristenrecht».^ Han hänvisar till den historiska utvecklingen för att legitimera denna rättskälla. Allt eftersom samhället utvecklas, uppstår det en arbetsfördelning och olika stånd, medan folket som helhet inte mera kan behärska hela rätten. Genom denna utveckling bildas också juristkåren, vilken såsom en del av folket är en representant för dess tankar: »Dann wird sich ein besonderer Stand der Rechtskundigen bilden, welcher selbst Bestandtheil des Volkes, in diesem Kreise des Denkens die Gesammtheit vertritt. Das Recht ist im besondern Bewufitseyn dieses Standes nur eine Fortsetzung und eigenthiimhche Entwicklung des Volksrechts. Es fiihrt daher ' Se t.ex. Windichcid, § 16 not 8; Stohhc, s. 190 not 1. Jfr Rcgclshcrgcr, s. 89 och 107 ff. - Stobhc, s. 190. ' Savigny /, s. 49.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=