100 inställning till denna rättskälla. Platou anser själv, att det beror på ett missförstånd, då man påstår, att sedvanerättens dagar är räknade. En stor del av norsk rätt vilar på sedvanerätt, som också gäller contra legem-, sedvanerätten döljer sig ofta bakom en lagtolkning.Denna uttryckliga sammanställning av sedvanerätt och domstolarnas lagtolkning förekommer i den här undersökta litteraturen annars endast hos Montgomery, hos Ingstad och, i ännu högre grad, hos Reuterskiöld (se nedan). Trots sin kritik av Bentzon har Platou det gemensamma draget med denne, att han, också i enlighet med norsk tradition, s.a.s. ser sedvanerätten med domarens ögon. Inte bara vid de tillfällen, då lag saknas, utan även vid tolkning av lag tillgriper domaren argumentet »sakens natur». Platou anser vidare, att det är sakens natur, »somdanner Jordbund for Sasdvaneretten», eftersom folk i allmänhet handlar efter vad de tror ligga i sakens natur.Platou talar senare om, att sedvanerättens utveckling i ett skede fick »Hja^lp af Dommeren, der domte efter Forholdets Natur».I framställningen av sedvanerätten i allmänhet hänvisar Platou genomgående till norsk rättspraxis, men denna är ju enligt honom en del av sedvanerätten. Han avvisar dock föreställningen, att sedvanerätt endast kan uppstå genom domstolarna och på grund av deras erkännande; detta är positiv engelsk rätt, »men det er ligesaa sikkert ikke norsk Ret». Det är emellertid sant, att en sedvanerättsregel förblir overksam, om domstolarna inte accepterar den, och att regeln förblir okänd för juristerna och den stora allmänheten, innan den offentligen använts i en dom. Då domstolarna undersöker, om en sedvanerättsregel bildat sig före den aktuella konflikten, så är detta dock »den klareste Anerkjendelse af, at S^edvaneretsregelen ikke opstaaer derved, at Domstolen anerkjender den, tvertom Domstolen anvender den, fordi den har forefundet den som allerede levende Ret».*^^ Ett annat gemensamt drag med Bentzon, vilket redan kommer fram i de ständiga hänvisningarna till norsk rättspraxis, dvs. till verkligheten, är Platous försök till en deskriptiv sedvanerättslära. Klarast kommer detta till uttryck i samband med Platous referat av Scheels, Deuntzers (och även Bentzons!) uppfattning, att sedvanerätten inte kan upphäva lag: »Istedetfor disse Spekulationer er det meget simplere at sporge, hvad der faktisk har funnit sted i norsk Ret.»'°'* Platou är själv av den åsikten, att sedvanerätten både kan upphäva och förändra en äldre lag. Hans enda och genomgående argument är ett åberopande av det faktiska läget i norsk rätt.'°^ I detta avseende går han t.o.m. längre än den som en banbrytare för en deskriptiv och realistisk rättskällelära ansedde Bentzon. Platou, s. 12 tf. Platou, s. 59 och 61 f. Platou, s. 67. Platou, s. 91 f. Platou, s. 83 t. Se Platou, s. 84 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=