235 Die Tatsache, daft an der juristischen Fakultät äufierst sporadisch Vorlesungen in Rechtsgeschichte gehalten wurden, und daft dieser Zustand, seit Schlyter die Fakultät verliefi um zur Universität Lund zuriickzukehren, unverändert verwar folglich ein sehr gravierender Zustand. Die Rechtsgeschichte machte, nach Olivecronas Meinung, das Wissen von der inneren, organischen Entwicklung des Rechts, die organische Entwicklung aus, und dadurch war es nur durch die rechtsgeschichtliche Bearbeitung des Stoffes, daft der Rechtswissenschaftler den dynamischen und bildenden Charakter des rechtlichen Systems aufzufassen lernte. Ebenso wie Savigny, teilte Olivecrona die Disziplin Rechtsgeschichte in zwei verschiedene Abteilungen ein, in innere beziehungsweise äufiere Rechtsgeschichte. Der nahe Zusammenhang der inneren Rechtsgeschichte mit der positiven Rechtslehre geht aus Olivecronas Hinweis hervor, den er nur in Zusammenhang mit zivilrechtlichen Vorlesungen relevanter Teile der inneren Rechtsgeschichte vorgetragen hat.”^ In der inneren Rechtsgeschichte wurden verschiedene Teile des positiven Rechtssystems - die Rechtsinstitute - als Individuen dargelegt, deren Artzugehörigkeit durch „Handlung“ entschleiert wurden: Geburt, Wachstum, Bliite, Fiinschwinden und sogar Tod, die typisch fiir jedes einzelne sind. Die ihnere Rechtsgeschichte machte auf diese Weise den einzig möglichen Weg zur Erkenntnis iiber den wahren apriorischen Grund blieb. det förflutna; det är hon, som sprider ljus öfver ett folks lagstiftningsarbete. „Illa ipsam jurisprudentix substantiam ingreditur", säger Leibnitz ganska träffande. Det är derföre klart, att Rättens Historia är lika med Rätten i sin inre utveckling, och det är just fortgången af denna inre utveckling, som är så nödvändig att meddela de studerande, hvilka vid Juridiska Faculteten börja sina studier. För detta ämnes tillbörliga behandling vid academisk undervisning erfordras otvifvelaktig en särskild professor, hvilken, genom föreläsningar öfver fäderneslandets äldre Rätt, kan för ynglingens sinne åskådliggöra sambandet mellan den närvarande och den förflutna rättsförfattningen [Not: ,,Författaren af ,,Idéer till en Universitets-reform" etc. sid. 15 anser en särskild profession i Rätts-Historien obehöflig. Detta är äfven conseqvent efter hans ofvan antydda uppfattning af universitetets-verksamheten. Att en sådan profession varit af behofvet på kallad, erkändes af Kongl. Maj:t, då Dr. Schlyter dertill nämndes såsom extraordinarie professor vid Upsala Universitet och Faculteten har sedermera, efter professor Schlvters afflvttning till Lund, fått djupt sakna en man, som åt ifrågavarande vigtiga läroämne kunnat uteslutande egna sin tid och sina krafter. Sedan, genom byte med professor Lindblad, Rätts-Historien nu mera åligger mig, kan jag icke annat än beklaga, att jag ända till detta är, för Civil-Rättens skull, har sett mig hindrad att hålla särskilda föreläsningar öfver detta ämne. Endast i sammanhang med Civil-Rätten, har jag öfver vissa partier af Rättens inre Historia förut varit i tillfälle att yttra mig. Under loppet af sistlidne vårtermin, har lag emedlertid börjat en serie af offentliga föreläsningar öfver den yttre Rätts-Historien, sedan sådana, pä 10 års tid, vid Upsala Universitet icke varit hållna". Vgl. Ivar Afzelius’ Hinweis, dals das rechtshistorische Studiuman den deutschen Universitäten sich auf die äubere Rechtsgeschichte beschränkte, während ,,die innere in das deutsche Privatrecht aufgenommen wird“, siehe S. 737 in Owjöreläsningar vid universiteten i Tyskland, rättens och rättsvetenskapens närvarande ståndpunkt samt de juridiska studiernas bedrivande därstädes (Uber Vorlesungen an den Universitäten in Deutschland, den jetzigen Standpunkt des Rechts und der Rechtswissenschaft und das Betreiben der juristischen Studien daselbst).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=