80 övergrepp och tar något av bönderna med våld, ådömes sådana klerker en bot omfyrtio mark, varvid hänvisning sker till att lekmän ådömes samma bot. Enligt Tunberg sker dock detta först genom Alsnö stadga och följaktligen måste såväl denna stadga som statuerna ha beslutats på samma möte på Alsnö. Enligt Tunberg måste också detta ha skett 1279. Detta är uppenbarligen inte riktigt. Det finns i DL, somåterger gammal rätt, ett stadgande om rån i Tj 16 §4.^^ Denna typ av rån har tydligen funnits före edsöreslagstiftningen och alltså före Alsnö stadga. Ingenting hindrar att detta brott och dess bestraffning har tilämpats även när resande egenmäktigt utan bondens lov tagit hans egendomoch detta somsagt innan Alsnö stadga i detalj reglerade de resandes rätt till livsmedel under sin färd. Nu kan invändas att DL endast finns bevarad i en handskrift från mitten av 1300-talet, B 54 i Kungl. Biblioteket i Stockholm.Detta hindrar dock inte att DL innehåller mycken gammal rätt. Här kan erinras om att den återger den gamla arvsrätten, som gällde före Birger Jarls reform. DL har vidare särskilt stränga straff för tjuvnad. Enligt DL Tj I § 3 är det fyrtio markers sak att stjäla för en halv mark eller mer, medan enligt UL M33 pr in fine man måste råna för tio marker eller mer innan böterbeloppet uppgår till fyrtio marker. Det finns med andra ord en klar parallell mellan rån och tjuvnad, och det förefaller därför inte vara ett argument mot klerkernas bot vid våldgästning omfyrtio marker, som för lekmännen först skulle ha inträtt med Alsnö stadgas bestämmelser om gästning. Omdetta resonemang godtages löses också det av Tunberg antagna sambandet mellan Alsnö möte och tidpunkten för antagandet av Statuta conciliia telghiensis. Detta medför i sin tur att man får större frihet att bestämma tidpunkten för Alsnö möte och antagadet av den stadga, somdär beslutades. Nu är emellertid inte alla svårigheter avklarade med detta. Man bör också genom en ingående ordanalys kunna konstatera att det rör sig om två skilda konsilier. Enligt mitt förmenande kan man också göra detta med framgångsrikt resultat. Det konsilium, där Statuta antogs, betecknas på upprepade ställen somsacrum concilium. Så i avsnittet i SD 692 De bonis clericorum decedencium (Taliter huius sacri concilli approbacione —) och i avsnittet Quod episcopi habeant elemosinarios iuratos (- auctoritate hums sacri concilii -j, medan det för gärden till Magnus sammankallade konsiliet betecknas i SD 691 som nostrum concilium utan beteckningen sanctum. Vidare anges Statuta-konsiliet av Magnus själv i den svenska versionen i SD 1719 av SD 725 som thet consiliumprouindale i telgia ther wij personliga offwerwarurn. Biskoparnas senare konsilium 1279 till Magnus’ ekonomiska hjälp, har Magnus tydligen inte själv övervarit, eftersom det först och främst betecknas somnostrumoch ej anger kungen som närvarande, vilket annars borde ha framgått. Urkunden har plats för sju sigill. Här ovan s. 10 har detta stadgande angivits som möjligen stammande frän Erik Eriksson fridslagstiftning. SSGL5, s. I,SLL2, DLs. XIII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=