73 SdmL G 4 pr och VmL Ä 6 pr skulle gå ut på att, om hustrun tar en sådan kvinna på bar gärning, hon har rätt att omedelbart stympa henne utan att behöva föra henne till tinget för nämndens utslag.'’’ Att brott av detta slag föll under kyrkans domvärjo framgår av biskop Bryniolfs stadga, där näst sista punkten föreskriver böter till biskopen vid olika fall. Omen bonde enligt punkt 6 kör ut sin hustru och tar sig en annan i stället, kan kvinnan vända sig till sina fränder med klagomål, varvid böter om40 mark kan utgå. I Magnus’ stadga punkt 8 finns en bestämmelse omlägrande av annans fästepiga, vilket likställes med hor med gift kvinna. Denna bestämmelse har inte upptagits i landskapsrätten utan endast av KrLL i tvä handskrifter, de som av ScHLYTER betecknas med nr 89 och 91, vilket alltså är en försvinnande del av de 160 handskrifter som finns av KrLL. Schlyter redovisar stadgandet under Add. G, där det dock finnes ytterligare ett tillägg, som behandlar det fall att fästman lägrar sin egen fästekvinna och gör henne med barn och sedan låter det gä till bröllop med full brudskrud. Han gör sig dä skyldig till kronabrott och skall böta härför bl.a. till kyrkan. Denna sista bestämmelse har alltså inte föreskrivits av Magnus, men har ändock kommit in i KrLL, troligen efter kyrklig framställning. Slutligen skall här något mer behandlas stadgandet i punkt 3, enligt vilket man eller kvinna, som far med vidskepelse, signeri eller trolldom till folks förvillande eller onyttig tidsspillan, skall kunna brännas pä bäl sedan häradsnämnd har fällt vederbörande. Stadgandet gär tillbaka pä en bestämmelse i Liber Extra, cap. 5, X (5, 12), som i sin tur återfinns i första antika kompilationen sammanställd av Bernhard Balbi av Pavia mellan åren 1187 och 1191 som ett privatarbete. Här har det beteckningen Comp. I cap. 13 (5, 10), och lydelsen här liksom i cap. 5, X (5, 12) är följande, varvid dock bör märkas att överskriften i stadgandet i Liber Extra Homicida est, qui facit vel dat sortilegia vel venena sterilitatis endast förekommer här. Stadgandet lyder alltså: Si aliquis causa explendae libidinis vel odii meditatione hornini aut mulieri aliquidfecerit, vel potandum dederit, ut non possit generare, aut concipere, vel nasci soboles, ut homicida teneatur. Förklaringen till att vidskepelse straffades sä härt var rimligen den att man inte skilde mellan vidskepelse, förgörning, trolldom och förgiftning. Eftersom den sista företeelsen som dödsorsak inte var av påtaglig yttre beskaffenhet, betraktades dessa yttringar av andlig verksamhet somtrolldom överhuvud taget. I den svenska landskapsrätten har detta stadgande fått nerslag pä mångahanda ställen, somhär anges: VgL II R 10 och 11, som dock endast förutsätter att kvinna förgör eller far med vidskepelse, medan VgL II Addit. 5 § 2 förutsätter att trolldom kan utövas SLL 2, Västmannalagen s. 58, not 28.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=