71 eller ting, varken dit eller dän, utan endast omfrid på själva platsen, alltså i kyrkan eller på tinget. Möjligen var detta ett förbiseende på Alsnömötet, somförst upptäcktes av kyrkans män och föranledde en framställning omkomplettering. En sådan kan ha kommit till stånd efter 1280 och därefter inarbetats i landskapsrätten under och efter 1290-talet. I landskapsrätten finns nämligen sådana föreskrifter omvägfrid, och dessa kan knappast ha kommit till annat än genom en kunglig stadga med föreskrift härom. För tydlighetens skull återges härnedan landskapsrättens bestämmelser om frid till och från kyrka och ting samt om friden på själva platsen. De är alltså följande: Fridpå kyrkoväg eller tingsväg ÖgL E 3:1 VgL II Addit. 7:13, 15 UL Kg 7 Fridi själva kyrkan eller på tinget ÖgLE3:2 VgL II Addit. 7:14 UL Kk 22:1, somförutsätter edsöre, fastän det ej anges uttryckligen. Obs, att Kg 7 endast talar omvägfrid. Kk22:2 E 7:1 i kyrkan edsöresbrott 7 pr på kyrkogård, fridsbrott sonas med böter. M27:2 dråp i kyrka eller på kyrkogård. 12: pr sårande vid kyrka eller på tinget. Kk 20 pr. vid speciell procession. Kk 21:2 kyrkofrid böter. VmL Kg 4 DLE4 SdmL Kg 7 HL Kg 4 Av uppställningen framgår att övergången från Birger Jarls fridslagar till Magnus Ladulås’ edsöreslagar inte helt invändningsfritt har inarbetats i alla landskapsrätter. Om Birger Jarl föreskrivit att fridsbrott skulle vara urbota brott, så innebär Magnus edsöreslagstiftning att boskövling med böter kunde komma ifråga, något som kunde betraktas som en något mildare form än utbotabestraffningen. Man måste också beakta att de förändringar som vidtogs krävde sin tid att genomföra. Tidigare har framhållits att landskapen ifråga omlagstiftning måste
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=