67 den tidens rättsutövning, till stadgornas och därmed kungens hämnd. Därmed är i stort sett den gamla hämndrätten avlöst, dock ingalunda i sin helhet, som framgår av angreppet på hemfriden eller när två män med vapen slåss med varandera eller vid vissa fall som finnes onmnämnda i samband med inomsängsdråp i den s.k. Magnus Ladulås’ stadga om kyrkofrid, trolldom, inomsängsdråp och äktenskapsbrott, liksom den honom tillskrivna stadgan att lega någon till att dräpa eller såra. Utan särskild motivering har Hadorph angivit år 1284 för denna senare stadga vilket följts av Holmbäck—Wessén."*^ Stadgorna kommer att närmare behandlas nedan. Konung Magnus Ladulås’ stadgor Med denna beteckning avses två stadgor, som inte inordnats bland några andra utan kommit att stå självständiga. Den ena är kort och finns i sin ursprungliga lydelse i handskriften B 59 a med Wesséns beteckning i Corpus CodicumSuecicorum Medi Aevi som Lex vestro-gotica vetustior, Köpenhamn 1950, samt hos Hadorph i Några gamhla stadgar i dennes arbete av 1687. Dessutom är den återgiven av Schlyter i SSGL VgL IV: 9 samt av HolmbAck-Wessén i översättning till nusvenska i SLL, femte serien, kommentaren till Urbotamål s. 252 not 14. Den andra finns inte i behåll somhandskrift utan endast i ett flertal avskrifter men dess innehåll har kommit att ingå i ett stort antal landskapslagars bestämmelser. Av dessa skäl har man anledning antaga att den som särskild stadga har förekommit i någon form, trots att den inte är känd av Hadorph och alltså ej upptagen i dennes utgåva av de gamla stadgorna. Dåremot synes den ha varit känd av StiernhöOk, då denne i varje fall omtalar Magnus i De jure sveonum et gothorumvetusto från år 1672 s. 326 (översättning till svenska 1981 s. 241). Bägge stadgorna är odaterade men den här först nämnda, den kortare, om den som lejer en person att utföra ett dråp eller för sårande, har av Hadorph tidsfästs till 1284, dock utan angivande av skäl härför. Den har emellertid sin plats hos Hadorph omedelbart efter Alsnö stadga, och eftersom denna av Hadorph ansågs vara given 1285 har Hadorph velat se denna stadga tillkommen vid ungefär samma tidpunkt. Tidsbestämningen har upprepats av Holmbäck-WessPn, ehuru dessa författare har angivit tidpunkten för Alsnöstadgans tillkomst till 1279. Man kan därför inte anse tidsbestämningen till 1284 för denna stadga vara godtagbar med säkerhet. Placeringen i handskriften B 59a efter förteckningen över Västergötlands kyrkor ger ingen ledning för tidsbestämningen. I Hadorphs utgåva av 1687 bör dock observeras att i förteckningen över stadgarna är angivet Fragment af Kon: Magni Ladul. Stadga/ af åhr 1284. om then somleyer någon at dräpa annan eller sarga. Hadorph, Gambia Stadgar s. 6. SLL 5, s. 252 not 14. Jfr ovan kap 3 not 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=