54 Biskop Bryniolfs i Skara stadga omfrändsämjospjäll i p. 5 Samma stadga omspeciella frider p. 3 och 4. Träldom eller stening av löskerkvinna somtre gånger stjäl till full tjuvnad 2. Kyrkoprivilegier och kyrkliga beslut Påvens brev 9 augusti 1274 med kyrkligt program Privilegier i samband med Magnus’ kröning Privilegier i samband med drottningens kröning Statuta concilii telghiensis SSGL l,s. 70 (SD 709) 1281 OgLV35 OgL V35 (SD577) (SD 596,613) 1276 (SD 725 och 1719) (SD 692) 1281 Det kan naturligtvis å ena sidan diskuteras huruvida de privilegier för kyrka och kyrkofolk samt de kyrkliga bestämmelser, som inrymmes under Statuta, är lagstiftning i den mening man vanligen lägger i detta ord. Å andra sidan måste varje åtgärd under denna tid, som ger vissa medborgare en särställning framför andra anses vara ett ingrepp av den art att det kan betraktas som lagstiftning, så snart det fått kunglig sanktion. Samma förhållande gäller om biskop Bryniolf stadga. Denna är inte direkt given av kungen men den är otvivelsaktigt utfärdad på kungens önskan och innefattar därför föreskrifter att iakttagas i samhället, vilket ger den rättslig karaktär. Den reglerar en del av den frid somskall iakttagas, den fördelar vissa tionden och den ger biskopen rätt till vissa böter vid brott som ligger under kyrklig domstol. Den väsentliga förändringen, somäger rumunder denna period är emellertid att lagstiftningen börjar ske i den kungliga stadgans form. Redan med Alsnö stadga framträder kungen och stormännen som en grupp, vilka stiftar lag i och med att de tillsammans ingår en försäkran — eller går en ed — att uppehålla vissa bestämmelser. Hur formen för stiftandet av den fridslagstiftning, som tillskrives Birger Jarl, gick till får vi inte veta. Vi känner inte ens till dess materiella innehåll. Inga andra handlingar finns härom bevarade än EK:s berättelse som inte säger något i dessa hänseenden. Den bästa överblicken av den lagstiftning i kunglig regi, som nu kommer till stånd, ger onekligen den samling av stadgor, somHadorph utgav 1687 och anger som de äldsta konungastadgorna från Magnus Ladulås’ tid och fram till Gustav I:s. Samlingen gör ingalunda anspråk på att var komplett och är det inte heller. Den anges vara vthgifne och fordom wid Domstolarne brukade warit. Man saknar sålunda den här längre fram behandlade stadgan om kyrkofrid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=