51 fr^elsis oc til nadp^e, men det är Magnus, somfestum pern maed wart wald. oc warumedde. oc aldr^e perr^efriCmstu manniC .i. rikinu (Sru. Av intresse är att undersöka hur en annan källa från denna tid har uppfattat Birger Jarls roll i detta sammanhang. Erikskrönikan anses vara från 1320- eller 1330-talet och sålunda något tidigare än uppteckningarna i handskriften B 58, somej kan ha tillkommit före 1345. OmBirger Jarls verksamhet somlagstiftare säger krönikan följande: Tha gaff birge jerl the lagh ther sidhan haffua standit marghan dagh at syster Ther til gaff han hemfrid huat jnnan er grind ok gardzlid warder man dräpin eller saar tha er thz ogilt huat hanfaar. Then somvtan komber til vmhusbondin misfirma wil Varder then somhemit agher entingia bloduger eller blaar eller hanfanger mera meen tha ryme ok kome aldrig i gen för än han hawer bätrat thz han bröt ok bidhi for honomsomskadan löth. EKomnämner alltså ingen edsöreslagstiftning av Birger Jarl och - vad somär märkligt — anger inte att Birger stiftat någon annan fridslag än den omhemfrid. Detta är märkligt därför att vi tidigare angivit att Erik Eriksson påbjudit en frid åt bönderna, som knappast har kunnat innebära annat än hemfrid.^’ När detta skett kan inte tidsfästas, men med hänsyn till Eriks omyndighet och senare flykt till Danmark undan Knut den långe, så måste detta fridsstadgande förläggas tidigast till senare delen av 1230-talet, då Birger hade börjat framträda somden starke mannen i riket. Problemet skall här endast påvisas. Det går inte att lösa med ledning av de sporadiska uppgifter somföreligger. Nu framgår det av andra källor att Birger varit verksammed annan fridslagstiftning än hemfriden. Härmed åsyftas den av Westman åberopade notisen i Acta processus litiuminter regemdanorumet archiepiscopumlundensem, enligt vilken Birger vid medlingen i Eretorp i Halland omnämnt att även han infört en lagstiftning mot stympning och att som påföljder vid sådana brott tillämpades vad vi funnit vara typiska för edsöreslagstiftningen. Sådana drag kan spåras i gammal västgötarätts stadganden omurbotabrott i VgL-1 Urb. §§3 och 6. I själva verket är det nödvändigt att begreppsmässigt göra skillnad mellan fridsstadgar och fridslagstiftning å ena sidan och å den andra edsöresmål och KK vv. 462-473.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=