49 Denna del av texten återges av Schlyter i SSGL 1 under VgL II Addit. 5 pr, varvid Schlyter dock tillagt orden oc fyer liggi^e til luctr^e hteraz nempdinnae, sominte finns här men väl i handskiften B 58, där VgL II återges/* Till en början mä erinras om en svårighet som ligger i själva tidsspörsmälet. Tidigare i denna framställning har anförts att Erik Eriksson enligt EK v. 72 (s. 24 ovan) hade infört en frid för bönderna. Detta kan knappast ha skett förrän efter det att Erik återvänt till landet efter det att Knut den långe innehaft kungavärdigheten under åren 1229—1234. Birger framträder i tidens handlingar först sedan han äktat prinsessan Ingeborg, kung Eriks syster, och detta bör ha skett kring åren 1235-1237. Han uppträder därefter som kungens ombud och förhandlare vid sammankomsten i Värnamo, där tvister pågick mellan smålandsbönderna och munkarna i Nydala angående skogarna Flata och Nutahult. SD 294, där detta spörsmål behandlas, är visserligen odaterat men dateras av Liljegren till åren 1236—1238. Nu är det väl knappast troligt att EK skulle ange Birger som lagstiftare av vissa frider, omdetta skett under Erik Erikssons tid, utan det får antagas att det skett efter Eriks död år 1250 och sedan Birgers son Valdemar blivit vald till kung. Regeringhandlingar av Valdemar hör man talas om i mycket liten utsträckning. Det är alltså Birger som här är den agerande å kungamaktens vägnar. Rimligen har alltså Birgers fridslagstiftning givits någon gång mellan 1250 och Birgers död 1266. Något bestämt årtal kan i brist på uppgifter i handlingarna härom inte ges. Vissa forskare anser att tidpunkten bör förläggas till densamma som de nya arvslagarna, alltså till Valdemars bröllop med den danska prinsessan Sofia, medan en annan möjlighet antydes genom den medling, som Birger biträdde med mellan den danske kungen Kristoffer och ärkebiskopen Jakob Erlandsson vid Ettarp eller Eretorp i Halland år 1257.^’ I vårt land har begreppet edsöreslagstiftning kommit att likställas med fridslagstiftning, och man har ansett att Birger stiftat de första edsöreslagarna. Förelöpare till denna lagstiftning skulle ha funnits redan på 1100-talet. Det torde dock vara av nöden att här göra vissa terminologiska distinktioner, som av mig närmare har behandlats i mitt arbete. Frieden und Eidschwur, Studien zum mittelalterlichen germanischen Recht, 1968, ss. 159-166. Här skall endast några väsentliga resultat av den där lämnade undersökningen återges i all korthet. Edsöreslagstiftningen innebär formen för stiftande av lag och denna form kan i handlingarna endast hänföras till förfarandet vid mötet i Alsnö 1280. Här förband sig kungen, vid detta tillfälle Magnus Ladulås, genom ed tillsammans med rikets stormän att upprätthålla den lagstiftning, som där antogs och varigenomfridslagarna förnyades. Fridslagstiftning innebär att ett materiellt innehåll ges en viss lagstiftning, SciiucK, i CCSMAE vol. VI, ,ss. 192-193. SLL 1, ÖgL s. 47, Hfdin, a.,i. s. 64 ff, Wfstman, Rådet s. 203.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=