41 sig med en sons andel i boet, men där får i stället kvinnan arvsrätt med hälften mot mannen. Detta synes vara den enda förnuftiga förklaringen till de särartade arvsrättsreglerna i dansk rätt. Av genomgången av de olika rättsystemen som här ovan ägt rumframgår att den danska rättens system ingalunda ger kvinnan någon bättre ställning än de övriga rättssystemen. Särskilt klart framstår detta vid en jämförelse med det normandiska systemet, där bestämda kvotdelar för såväl hemföljden som morgongåvan finns angivna och , vilket torde framgå av det lämnade räkneexemplet här ovan, ger åt hustrun minst samma egendom som åt mannen. Ommorgongåva och hemföljd benämnes arv eller gåva torde vara ganska likgiltigt. Huvudsaken är att det för fader och vid hans bortgång, för bröder har förelegat en skyldighet att förse döttrar respektive systrar med hemföljd och att dessa bidrag eller gåvor stått i viss relation till arvlåtarens eller brudgummens ekonomiska ställning. Så synes också ha varit förhållandet, men det är först när arvsrätt för kvinnor införes, som bruket att ge gåvor eller hemföljd i samband med äktenskapet börjar upphöra. Därigenomframträder även olikheten i arvsställning. Det framgår av vad som ovan anförts om den danska landskapsrätten att denna saknade uttryckliga stadganden om gåvor mellan blivande makar före eller i samband med äktenskapets ingående. Att hemföljd, här kallat heimfa:rd, förekomframgår av JL 1:15. Denna skulle dock somvanligt förtida arv avräknas eller återbördas vid arvlåtarens bortgång. Att morgongåva inte omnämnes är märkligt, därför att det av Fredrik II från Anderskogs kloster den 18 oktober 1577 utfärdade brevet,Ommorgengauffe ihlant adelen, förbjuder att man inomadeln i morgongåva ger mer än 2.000 daler, såvida det inte sker med arvingarnas samtycke och godkännande. Sommotivering anföres att oskicket att ge stora morgongåvor sprider sig till de mindre bemedlade. Det är alltså inte uteslutet att hustruns i ekonomiskt hänseende svaga ställning i äktenskapet kan ha medverkat till bruket att ge en relativt stor morgongåva för att därmed bereda henne en säkrare ställning i händelse av mannens frånfälle. Hustruns ställning förbättrades genom Danske Lov 1683.^*^ Efterlevande make erhöll nu en brorslott utöver den huvudlott, som enligt äldre rätt redan tillkomdenne. Omhustrun emellertid behåller sin fästegåva eller morgongåva, som skall utgå av den del, som tillfaller mannens arvingar, så får hon avstå från den brorslott, som tillagts henne. Detta stadgande visar på de samband, som föreligger mellan andel i bo och gåva, som den blivande hustrun erhållit av mannen. Den omständigheten att stadganden om hemföljd endast mycket sparsamt förekommer i de danska lagarna, bör och får inte tolkas så, att hemföljd inte Citerat ovan s. 30. ” DaL 5-2-19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=