33 Med dessa bestämmelser överensstämmer nära den normandiska rätten sådan den vid slutet av 1100-talet och början av 1200-talet skriftligen utformades såsom Statuta et Consuetudines Normannie, vars latinska text av den senare utgåvan kommer att återges/' Då här föreligger två olika versioner från olika manuskript återges den senare eftersomden i många hänseenden är klarare. Dotalicium återfinnes här i capitulumLXXIXDe dotihus'. 1.Mulier, mortuo marko suo, petit dotaliciumsuum, quandoque ab hereditate mariti sui, quandoque ab extraneo. Nec potest petere nisi terciampartem tenementi de quo maritus suus erat saisitus, quando contraxit cum ea in facie ecclesie. Tamen, si non erat de aliquosaisitus, immopater suus viveret et teneret hereditatem, si presens fuerit quando beres suus duxit mulierem illam, et in maritagium consenserit et illudprocuraverit, debet habere mulier in dotalicio terciampartempartis, que contingebat maritumsuum, vel que ei poterat accidere, mortuo suo antecessore. 2.Si autem dotata fuerit de certo quod non excedat terciampartemhereditatis mariti sui, debet esse contenta. 10. Si mulier dotatafuerit de mobili, debet habere dotaliciumde mobili post mortem mariti sm, si mobili sufficit, et debet computari inter alia debita, non computata parte mulieris, et si mobili non sufficit, recurrendum est ad hereditatem et heredem, quantumad valoremtercie partis. W. Et questiones de mobili dato in dotaliciumpertinent ad forum ecclesiasticum; de immobili vero ad solumRegem. I fråga om maritagium, d.v.s motsvarigheten till vår hemföljd, som vi betraktar som förtida arv, ett system som man inte hade i Normandie, eftersom endast sönerna var arvsberättigade, så stadgades skyldighet för dessa att förse systrarna med en vederbörlighemgift eller maritagium. Följande bestämmelser är därvid av vikt: Capitulum LXXX. De maritagio mulieris. 1. Quando aliquid datur ex parte mulieris viro suo, quodvulgo dicitur maritagium, si inde oriatur questio, de mobili cognoscit et judicat curia ecclesiastica, de immobili vero curia Regis. 2. Si autemaliquis dat in maritagiumterramfilie, vel sorori, vel consanguinee, non potest venire contrafactumsuum; sed heredes sui revocabunt post mortem donatoris quicquid datum est ultra terciam partem hereditatis de qua debet maritari; et hoc si unica sit filia vel soror. 3. Si autemplures sint, illi maritate nec heredibus suis remanebit nisi portio tercie partis, que earn contingit, quia omnes sorores non possunt habere nisi terciampartemsimul inter se dividendam. ■*' Detta återgivande sker efter det latinska manuskriptet 11032 i den av Ernfst-Josfpu Tardif ombesörjda utgåvan Coutumiers de Normandie, Rouen 1881.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=