30 detta är det märkliga - har ingen av dessa lagar några bestämmelser omgåvor, vilket man kunde ha förväntat sig. Först i ett öppet brev av den 18 oktober 1577, Om Morgengaffue iblant Adelen, förordnar Fredrik II att högst 2.000 daler får ges i morgongåva, såvida inte arvingarna går med på mera. Stadgandet ger närmast vid handen att givandet av morgongåva var ett speciellt adelsprivilegium. Det är mycket svårt att klarlägga detta. Stadgandet i Danske Lov av 1683 ger dock närmast vid handen att morgongåva var ett allmänt vedertaget institut, men där vissa rättsverkningar av negativ art kunde inträda omboet inte var tillräckligt rikt. I 5-2-25 heter det sålunda: / detta Tilfald (=att alla kreditorer blivit förnöjda) beholder og Hustruen sin Faestensgave / eller Morgengave / hvilken af den Lod skal betalis / som Husbondens Arvinger tilfalder / saafremt hun vil affsta den Broderlod/ somhende ellers tillagt er efter hendis Husbond. Till detta stadgande ansluter sig den följande artikeln, som lyder: Kandboen ej tilstrekke / da mister den Efterlevendis Vederlag for Begravelse og Hustruen sin Faestensgave / eller Morgengave. Men även här framträder adeln som ett särskilt stånd med egen uppfattning om hur morgongåvan skall lämnas. I Danske Lov 5-4-2 stadgas nämligen: Giver nogen blant Adelen / eller lige med Adel Privilegerede, hojere Morgengave end til fire tusinde Lod Solv uden sine Arvingers Bevilning og Samtykke / da skal det ingen Magt have. Av stadgandet i Danske Lov framgår alltså att morgongåva kan utgå men att dess uttagande kan vara förenat med vissa villkor, nämligen för hustrun förlust av den rätt i mannens bo som hon är tillerkänd och somutgår till samma andel som till arvsberättigade söner. Det förefaller av detta stadgande att döma som om hustruns ställning enligt dansk rätt inte skulle vara särskilt stark och framför allt att gåvor i samband med äktenskapets ingående inte hade samma betydelse i Danmark som exempelvis i Sverige. Det kan ha samband med att adelns ställning i Danmark synes ha varit förhållandevis stark gentemot den övriga befolkningen. Ett genomgående drag i dansk rätt är betydelsen av jorden och dess innehav. En hel del av dansk rätts stadganden utgår från vad som får göras med jorden, dess försäljning, utarrendering och liknande spörsmål. När det gäller spörsmålet om den kvinnliga arvsrätten så har denna ett nära samband med äktenskapet och dettas rättsverkningar. Särskilt gäller det de gåvor sommedföljer kvinnan till mannens hemeller gåvor som mannen har att lämna kvinnan i samband med äktenskapets ingående. Europeisk rätt ända sedan antiken lämnar en nära nog oöversiktlig framställning av olika spörsmål i detta hänseende, beroende på utvecklingen inomolika folkstammar, där säkert mycket härstammar från gammal tid med för olika stammar olika näringsfång och därmed följande olika bruk. Det kan här i all korthet erinras om att i den äldre romerska rätten gåvor
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=