29 dera gåvan, mellan en ättboren man och frigiven kvinna en mark i vängåva, mellan en frigiven man och en ättboren kvinna en mark i vängåva och en mark i morgongåva, mellan en frigiven man och hemmafödd trälkvinna varken vängåva eller morgongåva, men i stället gifter hon sig till hälften i boet.^^ Det är tydligt att morgongåva om tre marker jämte tredjedel i mannens bo anses förnämligare och mer betydelsefullt än att inte få någon morgongåva men i stället hälften i mannens bo. Vid skifte skulle nämligen morgongåvan avsättas till hustruns framtida försörjning och, omden uppgick till tre mark, så ansågs detta vara ett avsevärt belopp. Man finner att 3 mark -I- 1/3 av boet är mer än 1/2 av boet, så länge boet är mindre än eller högst 18 mark. Att 18 mark är ett avsevärt värde framgår av den tidigare redogörelsen för hemföljden, där man kommer framtill att attungen i götalandskapen måste ha haft ett värde av just 18 mark och i så fall har representerat värdet av en gård. Frälset synes snart ha gjort sig fritt från denna bestämmelse. I MELL och KrLL G 10 stadgas att riddare må ge sin hustru fyrtio lödiga marker svensk vikt i morgongåva, svenner tjugo marker, vanliga frälsemän högst tio marker, honde somförut tre marker i svenska penningar och löskerkarl en mark. Dessa värden är de högsta som får givas på detta sätt i morgongåva. Men samtidigt innebär denna bestämmelse för frälsets del att hustruns ställning vid mannens frånfälle blir mycket stark. En tredjedel av boet efter det morgongåva givits tillsammans med morgongåvans belopp förutsätter att boet efter riddare måste överstiga 240 lödiga marker i förmögenhet för att riddarens arvingar skall få lika mycket som hans änka, ifråga om svennerna uppgå till eller överstiga 120 marker samt ifråga omvanliga frälsemän uppgå till eller överstiga 60 marker. Detta innebär med andra ord att vid de ovan för olika kategorier av ståndstillhörighet angivna värden kvinnans ekonomiska ställning är minst lika bra som mannens eller till och med bättre. När boets behållning överskrider vissa värden, blir arvingarnas ställning bättre än den efterlevande änkans, när arvingarnas andelar räknas samman. Under äktenskapet har mannen hand om förvaltningen av hustruns egendom, d.v.s. såväl hennes hemföljd som hennes morgongåva. Eftersom av åtskilliga författare har framhållits att Birger Jarls arvslagar skulle ha sitt ursprung i dansk rätt och mer eller mindre kunde sättas i samband med sonen Valdemars äktenskap med den danska prinsessan Sofias förmälning med denne, så har det naturligtvis sitt intresse att undersöka vad övriga nordiska länders lagar har för bestämmelser i dessa hänseenden. Det är då naturligt att börja med de danska lagarna, eftersom handskrifterna eller urkunderna för dessa är de äldsta bevarade i Norden. De hänför sig alla till början av 1200-talet och äldst av dem alla är Skånelagen (SkL). Det visar sig därvid att alla de danska landskapslagarna har infört kvinnlig arvsrätt med en tred)edel för dotter mot sonens två tredjedelar. Däremot — och VgL II G 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=