23 stadgande snarare skulle ha hejdat en utveckling mot lika arvsrätt för kvinnor och män.'^ Det torde vara omöjligt att närmare belägga ett sådant påstående. Även ifråga om tidpunkten för den lika arvsrättens införande föreligger något skilda uppfattningar. Det finns emellertid ett stadgande som eventuellt skulle kunna tala för att möjligen en lika fördelning blivit förhindrad genom Birgers ingripande. Det rör sig här omäktenskapsförbindelse mellan frigiven träl och hemmafödd trälinna, där det varken gavs vängåva eller morgongåva.Detta måste dock betraktas som undantagsfall. Först med Skarastadgan 1335’’ avskaffades träldomen för alla som föddes av kristna män och kvinnor i Västergötlands och Värmlands lagsagor. OmVärmland avses är dock omstritt. Några anser Värend vara åsyftat, eftersom överskriften anger Värend, men HafstrOmanser stadgan gälla Värmland.'’ Hafström torde ha rätt, eftersom Värmland hade nära kontakt med Västergötland. Emellertid torde hälftendelning av boet vara ett undantagsfall och tredjedelen det vanliga för kvinnan, varmed följde halv arvsrätt gentemot broder. Detta har otvivelaktigt samband med de gåvor som utväxlades när bröllopet uppgjordes och där morgongåvan uppgick till det avsevärda beloppet av 3 mark. Det bör emellertid här göras klart att ursprunget till den kvinnliga arvsrätten till hälften av mannens bör vara att söka i dansk rätt. Redan den äldsta danska landskapslagen - Skånelagen - har i kap. 22’’ denna föreskrift och den är alltså i dansk rätt att hänföra till början av 1200-talet. Liknande stadganden finns i EsjL I: 17^'* och VsjL, Arvebog og orbodemål,^’ ävensomi JL text 1, kap. 4 och 5.^^ Det har framförts olika åsikter omvid vilken tidpunkt detta danska inflytande kan ha manifesterat sig. Enligt Hoi.mbäck,skulle detta ha skett vid kung Valdemars bröllop 1260 med den danska prinsessan Sofia, Erik Plogpennings dotter, i Jönköping. Holmbäck stöder sig därvid på EK:s tidsuttryck Tha gaff birgejerl the lagh— Med denna tolkning skulle även följa att fridslagarna givits vid samma tillfälle. Detta har dock bestritts av Pipping,’*^ som menar att ordalagen inte ger anledning till en sådan tolkning. Wfstman vill förlägga i varje fall fridslagarnas Hoi MiiACk, Ätten och arvet, s. 99, SLL l, s. 135. VgLlG4:l,VgI,IlG3. ’’ SD 3106. ” HAI STROM, KLNM7:515, art Istadarätt. Dens., Familjerättens historia, 9 uppl, 1974, s 125. Det danske sprog- og litteraturselskabs (DSLS) utgåva av Skånske Lov, Text 1, s. 14. ’•* DSLS V s. 21. DSLSVlls. 3. DSLS II SS. 27 och 29. L1oi mbA< K, a.a ss. 97 och 105. EK V. 456. PiPiMNc, Kommentar till Firikskrönikan s. 248. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=