22 så är det samtidigt, genomatt samhället skaffar sig delaktighet i fjokkaböterna, en markering av att brottet inte bara är en angelägenhet, som berör enskilda personer utan ett spörsmål, där hela samhället deltar och har rättigheter och där alltså något dulga inte får förekomma. Spörsmålen ombokkaböterna och deras ställning i det nordiska bötessystemet har ingående behandlats av Hjärne.'^ Eftersom här endast är fråga om Birger Jarls insats som lagstiftare finns föga anledning att ingå på bokkaböternas natur. Här är endast fråga omförhöjningen av hedersboten för dråp av kungens bryte eller ”man”, som omnämnes i OgL D 14 pr och §6, vartill kan läggas stadgandet i V 12 pr om sårande av kungens ”man”, för vilket hedersboten utgår med 40 mark till kungen. Här är visserligen inte angivet att förhöjningen emanerar från Birger Jarl, men då han har angivits somden somförhöjt boten till kungen vid dråp å bryte eller ”man”, så finns ingen anledning att antaga att han inte skulle ha förhöjt hedersboten vid den mindre förnärmelsen, sårande, när han vid de större dråpen klart anges somden somåstadkommit förhöjningen. Denna förhöjning kan betraktas som en klar markering av kungens stärkta ställning inomdet svenska samhället. Förhöjningen från tolv till fyrtio marker ställer kungen skyhögt över övriga, som kan tilläggas hedersbot. Även om hedersboten tillkommer varje bonde, som har bryte vilken blir dräpt, speglar D14 och V 12 utvecklingen av ståndssamhället i Sverige. Klarast framstår detta i UL, där manhelgdsbalken flock 20 stadgar hedersbot endast vid dråp på kungens, jarlens eller biskopens man och vid dråp på rådsherres eller annan riddares tjänare. För dråp av jarlens eller biskopens man har boten dessutom förhöjts till tolv mark mot nio enligt OgL. Däremot synes hedersboten vara helt försvunnen i MELL och KrLL. I stället har i vissa situationer böterna blivit fördubblade, varför i stället för 40 marker som böter för dråp utgår 80 marker, varvid de ökade böterna delas mellan kungen, häradet och målsägaren. Man kan dock inte betrakta denna fördubbling som något utslag av hedersbot. Möjligen kan den ses som en inarbetning av hedersboten i det allmänna bötessystemet.'* Till BJ 8 Som de för framtiden mest betydelsefulla förändringarna, vilka tillskrives Birger Jarl, får betraktas de stadganden som redovisas i EK vv. 456—473. De första av dessa stadganden avser införandet av kvinnlig arvsrätt även när son eller broder finnes, vilket sker på så sätt att dotter ärver hälften mot son. Det har emellertid i litteraturen antytts att den kvinnliga arvsrätten varit på väg och att Birgers Hjaknt, F.., jiokkabot och fullrättsbot. Studier i ståndssamhällets och bötessystemets äldre historia i Norden. Rättshistoriskt bibliotek, bd XXXII, vilket i övrigt innehåller några andra av Hjärne föriattade uppsatser och i detta band bildar Land och ledung, del 2. MFil.L D I 13, 14, 15 pr, 42 pr och §2. Härmed bör jämföras D I 41.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=