335 För att återgå till svenska förhållanden kan vi alltså konstatera att det finns åtminstone två slag av nämndemän, den ena gruppen vad som ovan kallats de administrativa nämndemännen och den andre den som är verksam vid rättegångstillfällena på tinget. Medlemmar i den senare har vid olika tillfällen betecknats med ”man i nämnden”. Den senast av kungen stadfästa landskapslagen, SdmL, har ytterligare ett slag, nämligen den i R 7 omnämnda nämnden mot orättrådiga män. Den omnämndes här därför att det föreligger ett annat förfarande vid nämndens sammansättning. Det anges att här skall utses tre man från varjefjärding, och eftersom det är fråga om en man somkommer till hundaret, innebär detta att denna nämnd består av tolv man fördelade med lika många man på varje fjärding. Mest intressant i stadgandet är måhända att denna nämnd kan stämma annan nämnd inför sig. Denna rannsakningsnämnd har alltså en övergripande funktion såsom utsedd av kungens man, närmast för indrivandet av kungens ensaksböter men där det är uppenbart att andra rättsspörsmål kan komma upp. Stadgandet i SdmL R 7 är visserligen unikt för landskapsrätten, så till vida att det är det enda stadgandet om att nämnd skall utses med tre man från varje fjärding. Samma grund för tillsättning finns dock uttalad för häradsnämnd i KrLL Ä 12:2 samt E 39:1, Men motsvarande stadgande i MELL E 34 pr och MELL E 39:2 saknar bestämmelsen om utseendet av tre män från varje fjärding för att utgöra häradsnämnd. Detta kan tolkas så att man funnit det lämpligt att markera att de administrativa nämndemännen skall utses med jämn fördelning över häradet, och fråga är väl om däri inte också ligger en fördelning på socknar, eftersom en fjärding kan anses förutsätta cirka 30 gårdar eller hushåll. Därmed har man också fått en anknytning till tiondeövervakningen enligt biskop Bryniolfs stadga. Man kan även se detta som ett lagfästande av praxis vid utseendet av den administrativa nämnden, vilket alltså äger rum genom KrLL. Att det emellertid förekommer uppenbara oklarheter ifråga om terminologien, när det gäller nämnderna och deras sammansättning, är helt klart. Somett exempel kan nämnas rubriken till MELL R 30, där det heter hurudan häradsnämnd skall vara, medan texten sedan handlar omhur det skall gå till när kungen vill kalla samman sina nämnder. Då skall häradshövdingen nämna tolv män från häradet, hälften frälsemän och hälften bönder, som de tvistande och häradsmännen samtycker till. Detta kan alltså inte vara en häradsnämnd bestående av tre män från varje fjärding och inte heller finns det några garantier för att de tvistande skulle godkänna just dessa. I detta sammanhang uppstår givetvis frågan huruvida något samband finns emellan olika slag av nämnder. Betraktar man dem som utskott för fullgörandet av rättsliga funktioner, där endast utseendet sker genomangivande av de deltagande personerna med deras namn, så blir svaret negativt. Något samband finns inte eller behöver i varje fall inte finnas. Det kan utses hur många nämn-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=