334 vårt land i formav bok, B 59, i den del som går under beteckningen Lydekini bok och som hos Schlyter redovisar som VgL III, har spår av en indelning i Västergötland i gränder eller grannelag. Hur många personer, gårdar eller hushåll, sominnefattas i denna beteckning, framgår inte men att den har haft något att göra med indelning i byar framgår av stadgandet i VgL II Addit. 10. Att grannelaget måste vara rättsligt fixerat framgår av VgL III: 130, som föreskriver visst ansvar för grannelaget vid underlåtenhet att utse nämndeman eller göra uttalande på tinget. Väsentligt är här att gränden eller grannelaget företrädes av en av bönderna vald förtroendeman, kallad nämndeman. För att skilja denne från den nämndeman, som sedermera förekommer i den rättsliga nämnden, har jag ansett det lämpligt att beteckna förtroendemannen för grannelaget eller gränden somden administrative nämndemannen. Att missförstånd här kan uppstå beror helt och hållet på innebörden av beteckningen nämndeman. Betydelsen är endast den genom namn utpekade eller identifierade mannen, men på grund av det livliga användadet av nämndeman som ledamot av en rättslig nämnd eller man i nämnden^ har den ursprungliga betydelsen något kommit i bakgrunden och uttrycket fått en något annan innebörd än vad själva beteckningen från början haft. Att detta påpekande göres har betydelse för beteckningens användning i andra nordiska språk. I Norge och på Island är sålunda innebörden av nefndarmadr de män, sompå tinget företräder befolkningen, medan den dömande verksamheten i Norge ombesörjes av lagrettemän, utsedda ur nefndarmaÖrs krets och på Island genom domsnämnder om36 man. I dansk rätt har naefnd kommit att delvis ersätta bevismedlet genom järnbörd. Detta beror på att den danska rätten tillhör den äldsta i Norden och följaktligen kom att starkt beröras av fjärde Laterankonciliets beslut år 1215 att förbjuda järnbörden. I de äldre danska rättskällorna, den skånska och den själländska kyrkorätten liksom i SkL, framstår därför nämnden som ett bevismedel, medan A & O i VsjL inte säger någonting härom. De senare redaktionerna av VsjL, kallade AERoch YRhar upptagit nämnden, vilket även är förhållandet med den senare EsjL. Särskilt i den själländska rätten kan man konstatera en glidning just på grund av järnbördens ersättande med nämndförfarande. Nämnden är ett bevismedel så till vida att den ersätter järnbördsbeviset, men fråga är om man inte här också kan konstatera att nämnden gradvis övergår till domstol. Ifråga omden jylländska rätten behöver endast omtalas att denna känner två slag av rättsutskott, kallade sandemän och naevninger, vartill ansluter sig ytterligare ett i formav hiskopsnaevninger vid beivrandet av sabbatsbrott. Alla medlemmar av dessa utskott utses två för varje fjärding eller åtta för varje härad. Vemsomutser sandemännen finns inte angivet, däremot utses naevningerna av bönderna. ^ Se s. 324.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=