329 Den föregående framställningen torde ha kastat ljus över förekomsten och innebörden av de rättsutskott, som man finner hos nära nog samtliga germanska folk. Därmed är naturligtvis ingalunda sagt att man i forskningen är ense om karaktären av dessa rättsutskott eller varför de uppträder eller hur de under tidernas lopp kan ha förändrats. Här har ett försök gjorts att belysa dessa problem varvid hänsyn särskilt tagits till förhållandena inomvårt land. De huvudsakliga problem som uppställes och som delvis redan har givits svar på och, i den mån de inte besvarats, dock har fått en viss belysning är korteligen följande; 1. Ar rättsutskotten, oavsett om de benämnes nämnd, naefnd, naefninger, sandemän, suitors, rachimburgii, Schöffen, eller jury att betrakta som edsmedhjälpare vittnen domstol eller del av domstol eller något annat? 2. Har rättsutskotten att yttra sig om eller behandla hela rättsfrågan eller endast en del, varvid vanligen föreslås att de skall yttra sig omdet faktiska underlaget och ej har att göra med själva rättsbudets tillämpning på de föreliggaden faktiska omständigheterna? 3. Ar möjligen dessa frågeställningar felaktiga så till vida att vi tillämpar ett synsätt på det medeltida processförfarandet som inte alls var gångbart då, varvid det problemet då uppkommer hur man skall se på den föreliggande situationen. Detta får förmodligen betraktas somde viktigaste frågeställningarna på vilka man velat finna ett svar. Man har då utgått från de föreställningar, som vi har eller har haft om den medeltida processen men med uppenbart starka inslag av modern uppfattning. Mig synes att man även har underlåtit att se de förändringar, som man kan iakttaga ifråga om utvecklingen av nämnden, liksom även av de bevismedel, som stod den medeltida rätten till buds. Det vanligaste bevismedlet synes i medeltida process ha varit försäkran medelst endast egen ed men även förstärkt av vad man kallar edsmedhjälpare. Den första fråga somställes är därför omnämnden har något att göra med edsmedhjälpare eller, som den svenska terminologien i vanliga fall lyder, med edgärdsmän. Svaret måste bli ett obetingat nej. Edsmedhjälparna utses i regel av svaranden och i regel bland dennes släkt eller närmaste anförvanter. Nämnden, sommåste uppfattas som den jordägande bondebefolkningens förtroendemän eller ombud, kan därför endast undantagsvis komma ifråga som edsmedhjälpare. Den andra frågan är om nämnden kan ha något med vittnesbeviset att göra. Därvid bortser man i regel från vittnesbevisets utveckling. Detta bevismedel är nämligen den kanoniska rättens stora bidrag till den västerländska processens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=